Sommarresa 2010
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Del 9, till Berat
Den här gången blir det en del annat än tåg.
Sist hade vi hyrt en bil i Tirana och siktat söderut, en stund hade vi nu kört parallellt med järnvägslinjen Durrës - Vlorë och vid Lushnjë fortsatte vi rakt fram på den gamla vägen in genom stan istället för den nybyggda vägen söder om. I utkanten av samhället korsar vägen och järnvägen varandra i denna manuellt betjänade plankorsning som naturligtvis studerades av den samlade svenska trafik- och järnvägskompetensen.
"Stambanan" mot Vlorë. Ett tågpar om dagen samt eventuell godstrafik.
Vi fortsätter in mot centrum och stannar till vid stationen, där borde det väll gå att äta lunch? På stationsplanen står ett antal bussar och någon furgon (minibuss i linjetrafik) vilket är det normala sättet att resa i Albanien.
En titt på stationen i Lushnjë har vi nog tid med. Plattformsgrinden är öppen så..
..vi tar en titt ut på spårsidan. Tämligen öde med sedan länge oanvända bockkranar samt några av banavdelningens vagnar.
Järnvägsingenjören synar bromsslangarna. Skicket på grusbaljorna verkar sådär, men fullt användbara verkar det...
Minnessten över någon som inte klarat sig över plattformsövergången(?) har jag varken sett eller hört talas om förr eller senare...
Stationshuset i Lushnjë från spårsidan. Denna bandel (Rrogozhinë - Fier) öppnades 1968 och vid denna tid var förbindelserna med Kina fortfarande goda och Albanien fick kinesisk hjälp med järnvägsbyggandet.
Albanienkarta hos Trainspotting Bükkes
En närmare titt på det såhär dags ganska stängda stationshuset, några planteringar finns i alla fall kvar. Kan tänka mig att det såg ganska bra ut när det var nybyggt.
Söder om Lushnjë går järnvägen åt sydväst närmare kusten medan vi fortsatte åt sydväst i riktning mot och förbi Berat.
Albanien består till stora dela av ganska tätt befolkad landsbygd samt berg, här en typisk by i de kuperade delarna av landet.
Studie av vägstandard. Trafikkulturen påbjuder att om man kan köra om ska man köra om. Kan köra om betyder alltså att bilen har tillräcklig prestanda för att köra om fordonet framför.
Vid Polican hittade vi en fd. ammunitionsfabrik(?) gömd i en dalgång, det isolerade och smått paranoida Albanien under Hoxha tiden åstadkom en del sådant... Vi vände tillbaks mot dagens resmål: Berat.
Tillbaks i Berat. När vi passerade här några timmar tidigare stannade vi till och fixade ett hotell, då knatade vi in på ett hotell som fanns med i guideboken och verkade bra. Ingen pratade något annat än albanska men vi blev ombedda att vänta och efter fem minuter dök det upp en granne som pratade bra tyska, 30€ för ett dubbelrum med sjüsst standard och frukost hade kanske gått att pruta på men det iddes vi inte.
Efter att ha kastat in prylarna på rummet knatade vi uppför den branta vägen till dagens mål..
..borgen/den befästa staden i Berat, upptagen på UNESCOs världsarvslista 2008.
Wikipedia om Berat
På 1200 talet byggdes den befästa staden högst upp på en kulle med kontroll över floden Osums dalgång. Idag är borgen delvis bebodd, delvis museum och delvis i befintligt skick...
1961 förklarades Berat vara en "museiestad" av kamrat Hoxha vilket räddat stan från alltför omild behandling samt räddat kyrkor och moskéer från rivning under avreligionifieringen av Albanien.
Vi tar en runda längs muren och..
..in bland de vindlande gränderna. Här bor det folk.
Berat har varit bebott åtminstone sedan 600 talet fKr, först av greker sedan romare, bulgarer och albaner.
Alla har lämnat sina spår, den bysantinska kyrkan är från 1300 talet. Senare blev moskéer mer modernt...
En poäng med att vara i Albanien är att man kan ströva runt och utforska denna typ av museum/utgrävning/byggnad helt fritt, det finns inga staket, avspärrningar, förbudsskyltar eller så.
Vill man klättra upp på en hög så får man, men trillar man ned får man skylla sig själv. Samma sak om man känner för att gå ned i den halvt vattenfyllda källaren full med skojiga fladdermöss...
Från hörnet på borgen har man bra utsikt över de nyare delarna av stan. Notera även folklivet på gatan i mitten halv nio en vanlig måndagskväll!
En villa i utkanten av borgen/den befästa staden.
Men nu började det bli väl mörkt så vi gick ut genom borgens port och ned mot den nyare delen av staden för att få något att äta. Albanerna går upp med solen och lägger sig tidigt så det slutade med hotellets restaurang. Inte den dyraste middagen på resan, men den godaste. Lokala specialiteter nedsköljda med rödtjut från någon bonde i närheten, ett koncept som i och för sig sällan är fel.
Vid frukosten hittade vi ett svenskt par på semester. Rena turistinvasionen. Läskigt.
Sedan dags att ta en titt på de lägre delarna av stan. På bilden syns även den enda moderna buss vi såg.
Berat är känd som "de tusen fönstrens stad" (möjligen en förvanskning av "staden med fönster över varandra", på albanska låter det tydligen ganska lika...). Nedanför borgen ligger de rika handelsmännens kvarter och..
..på andra sidan Osum den kristna stadsdelen Gorica.
Det obligatoriska partisanmonumentet över hjältarna från Gorica...
Länge var stenbron från 1780 den enda förbindelsen mellan flodens båda sidor. En fd. grekisk Mercedesbuss till vänster.
Sedan dags att sätta sig i bilen och fara vidare. På vägen ut ur Berat mötte vi denna stiliga fd. italienska stadsbuss.
Ett annat exempel på vad man kan möta på de albanska landsvägarna...