Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Sist tog vi tåget från Tirana mot Elbasan och nu har vi kommit en bra bit på vägen, vi har lämnat slättlandet närmast kusten och landskapet börjar sakta bli mer kuperat.
Vid den öppna gaveldörren längst bak fläktar det skönt och man får en bra blick över banan. Tills konduktören tyckte det skulle bli pinsamt om någon av de konstiga utlänningarna skulle trilla ut, man vet ju inte om de har vett att se efter sig själv, och dörren blev stängd... Notera även de gulliga duo-block sliprarna.
Väntan på tågmöte, som till slut dyker upp..
..dagens enda tåg från Pogradec till Tirana med ett par fd. DB vagnar.
Det går inte riktigt att passera obemärkt som utlänning på ett albanskt tåg, och än mindre om man springer runt med en kamera. Några av grabbarna ville absolut vara med på bild (i den mån det var några tjejer ute och åkte vågade de i alla fall inte prata med utlänningar).
Sedan skulle absolut deras föräldrar fotograferas. En fyratimmarsresa i mopedfart kan bli lite långtråkig, så varför inte. De som åker tåg i Albanien är som sagt de fattigaste av de fattiga, det verkade som om många aldrig sett sig själv på kort innan... En digitalkamera var i alla fall rolig.
En station någonstans. Belysningsmasten verkar lite trött.
Konsulten i Beatboxar-duell med några av grabbarna på tåget. Också ett tidsfördriv. Tågåkning ÄR ett bra sätt att komma i kontakt med folk även om man inte kan så många gemensamma ord. Förstår varför det finns ett antal intervjuprogram gjorda ombord på tåg.
Vi börjar närma oss Elbasan, lite söder om stan ligger Partiets stålverk som vi tidigare sett uppifrån. Byggt med kinesisk redan från början omodern teknik på 70-talet och numera till större delen nedlagt. Ganska stort.
Så kommer vi fram till tågets slutstation..
..Elbasan efter drygt fyra timmar. (En timme hade det tagit med buss...) Vi kliver av som alla andra..
..men dröjer kvar något i kvällssolen
"Mannen med hammaren" gör sitt jobb. Hjulringarna verkar vara hela den här gången också.
Inte längre RIC-märkt, no shit!
Vi lämnar stationen och går upp..
..mot stan för att leta rätt på ett hotell.
Det "klassiska" Hotel Skampa hoppade vi över, kanske ett dåligt val. I stället blev det ett modernare inne i den gamla borgen.
Sedan en promenad genom gränderna i jakt på en lämplig restaurang.
Elbasan var bebott redan under romartiden, men dagens stad grundades under den ottomanska eran 1467. Sedan en huvudort för albansk nationalism i början på 1900 talet och vid frigörelsen. Andra världskriget gick hårt åt staden och under kommunisttiden återuppbyggdes Elbasan som industristad. Området är ett av de mer förorenade i Albanien.
Det allmänna kvällsnöjet efter middagen i Albanien är att promenera på gågatan i centrum och titta på de andra som promenerar på gågatan i centrum efter att ha ätit middag. Sedan går solen ned och man går och lägger sig, så man kan gå upp med solen och börja arbeta. Vi ville naturligtvis inte vara sämre så vi tog också en promenad, även om det blev innan vi ätit middag.
Efter en sömnlös natt gick vi inte upp med solen, men solen sken utanför hotellbalkongen när vi gick upp. I omförhandlingen av hotellpriset ingick att inte recensera hotellet på nätet, så nog om det.
På ett bageri/café vid centrumrondellen intogs en burek med tillbehör till frukost.
En utvandrad holländare. Pga. Den försenade morgonen blev rundvandringen inställd och istället..
.. gick vi direkt från frukosten till stationen..
..köpte biljetter..
..och studerade stationen.
Förutom några uppställda vagnar även ett par ståtliga kusar..
..som betade bangårdens frodiga (nåja) gräs.
Efter en stunds väntan kom dagens tåg mot Pogradec och vi kunde..
..fortsätta upp i bergen. Men mer om det nästa gång.