Sommarresa 2010
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Del 15, till fots ur Albanien
Resan genom Balkan fortsätter.
Sist hade vi tagit oss till järnvägen slut i Pogradec och ätit lunch vid Ohridsjöns strand. Nu var frågan hur vi skulle ta oss vidare mot makedonska gränsen, det behövs en stor taxi för att få plats med fem inklusive packning. Vi går en bit längs stranden och tar sedan en gata upp i stan..
..och råkar hamna precis där furgonen mot Takshemisht går! En furgon är en minibuss i linjetrafik som går när den är full, och med ytterligare fem nordbor blev det omedelbar avgång. Visserligen blev vi fyra på ett säte för tre, men...
Ganska mycket trafikutbyte längs vägen, men efter tio minuter betalades avgiften och vi klev av vid "ändhållplatsen" alldeles vid gränsövergången i Takshemisht. I gränspolisens provisoriska barack blev passen stämplade och sedan..
..vandrade vi ut i ingenmansland. Här precis vid själva gränsen som före 1991 inte var helt lätt att passera. Tror det var första gången Den Folkvalde passerat en "riktig" gränsövergång till fots, men på stämpeln i passet blev det ändå en bil...
Runt hörnet ligger den seriösare makedonska gränsstationen som passerades efter några minuters väntan.
Alldeles på andra sidan gränsen ligger klostret Sveti Naum, frågan var bara hur långt alldeles skulle vara att gå. Enligt motstridiga uppgifter på reseforum skulle det vara 600 m eller 6 km...
Hursomhelst höll en militärlastbil på att backa in genom en grind och vi frågade om vägen. Det gick alldeles utmärkt att gå in genom grinden tillsammans med militärerna och gena över en campingplats till klostret, ca 600 m gångväg = fågelväg från gränsen. Bilvägen var säkert 6 km...
Själva klostret var inte så stort och aningen turistigt..
..med en sjüsst badstrand nedanför det tillhörande hotellet i en helt annan stil än i Albanien. Allt kändes annorlunda, som om vi just vandrat över gränsen tillbaks till Europa!
Vid Sveti Naum ligger Ohridsjöns källor, vattnet kommer genom berget från den 150 m högre belägna Prespasjön.
Källornas utlopp i Ohridsjön. Här kommer 25% av tilloppet, och 50% kommer ur botten längre ut. Dags att fortsätta, så vi vandrar vidare mot busshållplatsen. Där bussen precis gått. Vidare transport fick bli taxi. Men den var konstig; dels vägrade den ta fem man med packning, och så hade den en sorts radio som den kallade på ytterligare en taxi med. Uppenbarligen är vi i Europa...
En timme senare var vi incheckade på ett hotell med sjöutsikt i Ohrid.
Ytterligare en stund senare knatar vi in mot gamla stan, skillnaden mot Pogradec i Albanien är påtaglig.
En gång om dagen går det att åka båt till/från Sveti Naum, och ett antal gånger går det turbåtar i närheten. Men vi fortsätter genom stan och..
..vidare längs vattnet, bitvis på brygga nedanför villorna på berget.
På andra sidan Albanien, däremellan 150 m djup...
Efter en lång promenad längs vattnet kommer vi till Sankt Johannes kyrka från 1200 talet med en vidunderlig utsikt över Ohridsjön. Sedan kan man fortsätta upp på berget till utgrävningarna av Tsar Samulis borg från c:a 1000 e.Kr. då Ohrid var huvudstad i ett slaviskt Makedonien som omfattade större delen av Balkan.
Vidare över på andra sidan berget hittar man en utgrävd amfiteater från det grekiska Makedonien c:a 200 f.Kr.
På en restaurang i närheten kunde sedan återinträdet i Europa firas med lokal husmanskost. Gott även på den här sidan sjön. Ohrid har ett ordentligt nattliv, Makedonien saknar kust så det är hit man åker...
Ohrid är upptagen på UNESCOs världsarvslista sedan 1979 och stan gav mersmak, men efter frukost nästa dag styrdes stegen mot busstationen.
Underbart fordon...
Lokalbus! I biljettluckan på busstationen fick vi efter viss övertalning biljetter. Biljettförsäljningen sköttes av bussbolaget Taled..
..som kör i princip alla bussar från Ohrid, men..
..vi ville åka med en tidigare buss som tydligen kördes av konkurrerande Simeks...
Biljetter Ohrid - Kicevo 200 MKD + 10 MKD i busstationsavgift. Bussen visade sig gå en runda genom stan, i närheten av hotellet, för att plocka upp merparten av resenärerna. Sedan kom konduktören runt och krängde plåtar utan busstationstillägg...
På backiga vägar över bergen. Fram till 1966 gick det att åka tåg till Ohrid, en 600 mm bana Skopje - Ohrid byggdes under första världskriget och breddades i två steg Skopje - Gostivar - Kicevo medan resten lades ned.
Länk till en sida med bilder från en resa 1965 då det tåg 17 h(!) Ohrid - Gostivar
Efter en och en halv timmes bussresa blev vi avsläppta framför stationen i Kicevo.
Inne i det något slitna(!) stationshuset hittades en biljettlucka där..
..fem tågbiljetter till Skopje inhandlades. Alla normala resenärer hade naturligtvis tagit direktbussen från Ohrid...
Sedan dags att kolla in stan. Inte riktigt lika välmående och välordnad som Ohrid...
I mitten på Frihetsboulevarden framför stationshuset står ett smalspårståg plintat.
Det har jag alltid trott. 🙂
Muralmålningar från en svunnen jugoslavisk tid. Dessa trakter har en stor andel albansk befolkning som makedonierna inte är så goda vänner med.
Efter promenad på stan, fika och bunkring knatade vi tillbaks..
..till stationen..
..där tåget mot Skopje stod inne. Planer finns på att förlänga banan ned till Ohridsjöns norra strand och vidare över till Albaniens järnväg norr om Pogradec för att skapa en järnvägsförbindelse ned till hamnen i Durrës. Den som lever får se.
I sista vagnen hittade vi en ledig kupé och snart bar det av efter Kennedyloket, men mer om det får bli nästa gång.