Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Vi fortsätter mot Kosovo.
Sist hade vi tagit oss med buss till Kicevo i västra Makedonien där järnvägen tar slut, eller börjar om man så vill, och klivit ombord på IR 6903 mot Skopje bestående av "Kennedylok" och två typiskt jugoslaviska kupévagnar.
Tkl ger avgång i Zajas, en av småstationerna längs vägen. Både acceleration och ljudupplevelse är påtaglig med en 661:a och två pass.
Typiska albanska byar i det kuperade landskapet längs vägen. Cirka 25% av Makedoniens befolkning är etNiška albaner koncentrerade i nordväst längs gränsen mot Albanien och Kosova. Makedonien bröt sig loss från Jugoslavien helt fredligt 1991, men under 2001 utbröt en kort väpnad konflikt mellan albanska rebeller (UCK) och makedonska regeringstrupper. I fredsuppgörelsen som tvingades fram av NATO fick de etNiška albanerna utökade civila och politiska rättigheter, men det är fortfarande lite spänt.
Vi kommer till Tetovo som är "huvudstad" i de albanska delarna av Makedonien.
I Jugoslavien användes ofta både latinska och kyrilliska bokstäver på officiella skyltar som stationsnamn. Makedonska skrivs med kyrilliska bokstäver och albanska med latinska bokstäver, och i Tetovo verkar det inte vara så noga med de kyrilliska.
Nedåt i dalgången genom Makedoniens frodiga bergslandskap.
Gången i vår vagn. Tåget är ganska välbesatt och stundtals finns bara ståplatser. Tills vi kommer till en förortsstation väster om Skopje där tåget blir nästan tomt, Skopjes albanska kvarter.
Några minuter senare kommer vi via en högbana..
..till tågets slutstation; Skopje.
Denna aningen märkliga futuristiska station invigdes 1981 som en bärande del i stadsplanen för återuppbyggnaden av Skopje efter jordbävningen 1963. Stationen ligger upphöjd på en två kilometer lång 150 meter bred (700 meter av den) bro med tio plattformsspår, varav fem byggts färdigt.
Kennedyloken, MZ typ 661-2, är byggda i USA av GM och levererade till JZ (Jugoslaviska järnvägarna) 1966, föregångarna 661-0 och 661-1 redan 1960. Trots att Jugoslavien tillhörde östblocket köptes mycket från väst finansierat med frikostiga lån i västpengar.
Strax efter vi ankommit avgår Inter Regio 4903 mot Bitola, ett lite ordentligare tåg är det vi kommit med.
Lite senare går snälltåget mot Niš, med kursvagnen till Bar främst. Denna förbindelse, i motsatt riktning, kom vi med förra gången vi var i Skopje.
Sen går vi ned i det aningen bedagade stationshuset..
..och köper biljetterna för den vidare färden som inte gick att få i Kicevo.
Fåse: vilket spår och hur sent?
Mer än en halvtimme före avgång växlas vårt nästa tåg fram: B892 Skopje - Pristina..
..nästan samtidigt med tågsättet till lokaltåget mot Tabanovici, gränsstationen mot Serbien. Notera även jättekorset på berget som smällts upp på senare år.
Huvudlinjen Belgrad - Skopje - Thessaloniki är elektrifierad och tågen där dras av Rb-kloner eller Rigabyggda elmotorvagnståg, resten av Makedoniens (inte alltför stora) järnvägsnät är oelektrifierat. Vårt tåg består av en 661:a och..
..en fd. svensk B1:a från HK/KZ (Kosovas järnvägar)!
Biljetten från Skopje till den kosovariska gränsstationen, längre än så gick det inte att köpa biljett i Skopje.
Vid avgång var vi ganska ensamma i den enda vagnen, men vid förortsstationen Skopje Sever, där alla gick av på vägen till Skopje, blev det fullt.
In och utreselappar delades ut och fylldes i, och om tanten bredvid behövde hjälp att fylla i utresekortet för att hon inte var skrivkunnig, darrig på handen eller bara för att utlänningar är spännande förstod Den Folkvalde aldrig.
Den makedonska gränsstationen är en enkel plattform på linjen och passkontroll gick hyfsat fort och enkelt.
En bit senare kommer man till cementstaden Hani i Elezit/Deneral Jankovic som är kosovarisk gränsstation. Passproceduren här var inte mycket mer komplicerad, men aningen mer spänd. Efter avklarad pappstämpling vågade sig Den Folkvalde ut på perrongen för att ta denna bild på den fd. norska Di3:an och ytterligare två fd. svenska B1:or som kopplats framför vår vagn.
Härifrån övergick tåget till att bli ett lokaltåg med stopp vid varje mjölkpall. En av de Kosovariska konduktörerna sålde en..
..biljett för sträckan Hani i Elezit - Pristina, 12,50€ för fem personer.
Vid nästa station fick Den Folkvalde och Tysken från Stocksund en åthutning av tågmästaren, det var minsann inte tillåtet att fotografera tåg. Absolut inte. Ja, ja synd men det var väll bäst att låta bli så länge han såg i alla fall. Därför blev det inga fler bilder förrän vi..
..kom fram till Pristina en och en halv timme senare. En ytterst modest station för en huvudstad, stationen ligger på en sidolinje och de flesta tåg går till/från järnvägsknuten Fushë Kosovë/Kosovo Polje som ligger i en förort en halvmil bort.
Rundgång och sedan tjänstetåg tillbaks till Fushë Kosovë.
Själva gick vi runt stationshuset och konstaterade att vi snarare var i ett industriområde än i centrum.
Efter att ha letat rätt på ett hotell i centrum som guideboken rekommenderade men som nu var en byggrop, kollat priset på några stora och små hotell som passerades hittade vi två hotell vägg i vägg som kunde erbjuda ett dyrt och ett billigt rum vardera. Det slutade med ett rum i vardera hotellet...