Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Reseberättelsen fortsätter...
Efter två nätter i Pristina var det dags att lämna Kosovo och åka tillbaks mot Makedonien. Den för närvarande enda trafikerade järnvägen ut ur Kosovo är linjen mot Makedonien och Skopje, och det enda dagliga tåget Prishtinë - Skopje avgår strax efter sju, så..
..det var bara att kliva upp tidigt denna söndagsmorgon och knata iväg till stationen som ligger centralt men avsides i ett industriområde...
Informationstavlan. Eller snarare desinformationstavlan. Eftersom vi är på Balkan visar den mer vilka linjer tåg och man skulle vilja köra än de man kör...
Tidtabeller för de tåg som (även i verkligheten) ankommer och avgår från Prishtinë
På andra sidan stationshuset står ett par fd. svenska 60-tals vagnar beredda..
,,medan den svenskbyggda fd. norska Di3:an är på väg att gå runt.
Vi tar plats i den första B1:an. Lite insunkad, men inte mycket värre än sista tiden hos SJ.
IC 891, dagens enda internationella tåg, redo för avfärd. Prishtinë centralstation är som synes inte så stor...
Men efter tio minuters färd kommer man till Fushë Kosovë/Kosvo Polje som är Kosovos Järnvägsknut och ligger i utkanten av Prishtinë/Pristina.
Tåget från Peje har just kommit in. Bytet är inte över plattform, men det löser sig smidigt ändå...
Var den fd. Y1:an anlänt ifrån lyckades vi inte lista ut, det fanns inget passande tåg i tidtabellen. Men det är trots allt Balkan...
Med knappt hälften av platserna upptagna fortsätter tåget söderut genom lantliga kuperade omgivningar. Men landsbygden är relativt tätbefolkad och ett antal..
..mindre orter har uppehåll med rellativt mycket resandeutbyte. Förutom tågparet till Skopje går det ytterligare ett IC-tågpar som är "temporärt inställt" mellan Hani i Elezit/Deneral Jankovic och Skopje samt två "freedom of movement train" till Hani i Elezit med symboliskt biljettpris, fyra tågpar totalt.
"Freedom of movement train" gick tidigare mellan Fushë Kosovë och Leshak vid serbiska gränsen med FN soldater ombord genom etniskt blandade områden för att möjliggöra resor till/från enklaver. På grund av situationen i dessa områden efter självständighetsförklaringen är tågtrafiken inställd, och istället används den internationella finansieringen för dessa till två tåg till Hani i Elezit som har behållit namnet.
Snart är det dags att ta avsked av Kosovo Railways, efter en och en halv timmes resa..
..är vi framme Hani i Elezit och Nohaben hängs av..
..och går runt.
Hani i Elezit är gränsstation och jag gissar att det är därför det nya stationshuset byggts. Det blåa staketet runt plattformen är i alla fall till för gränskontrollen.
Ett makedonskt "Kenedylok" kommer nedbackande istället för rundnosen. Samma samma fast olika...
Till utseendet olika, men tekniskt borde de vara ganska lika, den makedonska 661:an är byggd 1960 av GM/EMD i USA medan snarlika lok senare licensbyggs i Jugoslavien. Rundnos 005 hos HK/KZ är en fd. NSB Di3a, dvs med axelföljd CoCo, licensbyggd 1954 av NOHAB.
Dags att fylla i inresepapper för Makedonien igen.
De kosovariska gränsvakterna kommer åkande i en bil och en avspänd passkontroll görs. Ett par utlänningar med ryggsäck intresserar inte särskilt.
Under tiden har rundnosen kopplats till i bakänden och man delar mellan första och andra vagn, vår vagn fortsätter som IC 891 till Skopje medan de två bakre går tillbaks till Fushë Kosovë som "Freedom of movemet train".
Några minuters färd senare kommer vi till Volkovo, den makedonska gränsstationen. Gränskontrollen här är lite mer spänd.
Nytt land, ny konduktör, ny biljett... Eftersom Kosovo Railways inte har någon förförsäljning av biljetter utan man köper dem av konduktören på tåget får samma gälla för den korta sträckan i Makedonien från gränsen i Volkovo till Skopje. En bunt makedonska dinarer som var kvar sedan tidigare överlämnas. Kosovo (liksom Montenegro) använder Euro som officiell valuta.
Vit makedonsk och röd kosovarisk biljett löst av respektive konduktör.
Precis som på uppvägen, fast omvänt, gick nästan alla av vid förortsstationen Skopje Sever i de albanska stadsdelarna och det var ganska tomt i den enda vagnen när vi rullade in över viadukterna mot Skopje.
Framme! Ett ganska oansenligt tåg för att vara dagens enda mellan två av Europas huvudstäder...
Klockan var nu inte mer än strax efter tio så det fans gott om tid att utforska Skopjes spännande blandning av gammalt och nytt, men mer om det nästa gång.