Sommarresa 2010
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Del 21, från Skopje till Wien
Denna gång blir det knappt några tåg heller.
Denna sista morgon på resan begav sig Statstjänstemannen, Tysken från Stocksund och Den Folkvalde ut på stan någorlunda tidigt för att hinna se något mer av Skopje.
Klocktorn! Den Folkvalde brukar inte ha något överdrivet intresse av hus för folkets opium men arkitekturen..
..på denna kyrka i centrala Skopje är något utöver det vanliga. Modernism is da shit!
"Stadsmuren" av höga bostadshus är en bärande tanke i Skopjes stadsplan efter 1963. Det hela inklusive husen verkar ganska välplanerat, men inte utfört i bästa kvalitet. Och underhåll av gemensamma ytor verkar ha upphört för c:a 20 år sedan...
Skopjes kollektivtrafik är som sagt helt bussbaserad, men ganska långt gångna planer finns på att bygga en 12 km lång öst-västlig spårvägslinje genom stan.
Bussflottan är inte alldeles från igår och ganska spännande, mest jugoslaviska licenstillverkade bussar men även en och annan äldre Mercedes. Begagnade bussar från Västeuropa verkar man inte alls ha köpt.
Vi tar en tur med en godtycklig buss och ser var vi hamnar. Träsits och diggabelt motor- och transmissionsljud, men gratis trådlöst internet finns det i bussen...
Byggd i slutet på -80 talet enligt någon tillverkningsskylt ombord. En bit ut i förorten verkar det lagom att kliva av och åka tillbaks.
Förarplatsen i en gammal Merca..
..och passagerarutrymmet. Det är motrusningsriktning och tomt, annars är bussarna välfyllda.
Vid den centralt belägna ändhållplatsen stiger vi av.
En färsk melon hade varit gott, men det finns inga möjligheter att klämma i sig en hel...
Istället promenerar vi förbi Makedoniens parlament med..
..frihetsstaty och allt. Eftersom det är framför parlamentet håller man efter de allmänna ytorna lite extra, gräset som växer mellan plattorna i stenläggningen klipps med trimmer...
Fin logga det där. Men på något sätt känns boken mer tidsbeständig än datorn...
Dags att bege sig till hotellet, möta Konsulten och Järnvägsingenjören, hämta väskan och ta sig till..
.."Alexander den store" flygplatsen. Det går ingen allmän kollektivtrafik hit utan enda möjligheten är taxi. Det känns att det är flygplatsen i en provinsstad som plötsligt fått bli internationell flygplats i en huvudstad...
Incheckning, passkontroll och annat går oväntat fort, så det blir en stunds väntan innan vi får fortsätta med Austrian till Wien.
En sista blick på Balkan. För den här gången...
Det är eftermiddag, så det bjuds bara på kaffe och en chokladbit. Och en Ottakringer eller två om man vill, och det vill man ju! Ottakringer är en ganska sjüsst öl faktiskt.
I Wien splittras sällskapet, Statstjänstemannen mot Köpenhamn, Järnvägsingenjören och Konsulten flyger efter en timme vidare mot Stockholm medan Tysken från Stocksund och Den Folkvalde hoppar på ett pendeltåg in till Wien Mitte.