Sommarresa 2010
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Del 20, Skopje
Resan fortsätter. Den här gången blir det inte så mycket tåg, hoppas att det intresserar ändå.
Strax efter tio på söndagsförmiddagen 2010-07-11 har vi kommit till Skopje med IC 891 från Pristina bestående av ett 661 lok och en(!) fd svensk B1:a. Dragkraften får nog anses tillräcklig...
Inte långt efter den sista resenären kommit av rullar tåget iväg mot driftsbangården Lisice.
Järnvägskarta över Skopje
Medan mullret försvinner insuper vi atmosfären med de aldrig färdigbyggda hisstornen uppbärande tre klockor varav ingen går(rätt).
Endast fem av de planerade tio plattformsspåren byggdes färdigt innan luften gick ur det hela. Busstationen som ligger i en del av stationskomplexet verkar dock ha betydligt fler resande...
Vi letar oss ned genom det mässiga stationskomplexet och hittar en..
..taxi som tar oss till hotellet.
Det finns många anbudsutvärderingsmodeller för tjänsten "taxi". I den använda ges höga poäng för "äldre modellår", "lokalt tillverkat fordon" samt "mindre buckla vänster fram". Under genomförandeprocessen noterades med tillfredställelse för det ena fordonet gasdrift, innebärande drivmedelsförråd i lösa gasflaskor i bagageutrymmet, starförfarande inbegripande ihopförande av två kablar vid förarplatsen samt god ljudupplevelse under färd. Det andra, röda, fordonet som också upphandlats för gruppens behov uppfyllde inte de önskade kriterierna i samma omfattning.
Skopjes kollektivtrafik baseras helt på bussar i varierande form och enhetlig färg. Linje 16 gick från vårt hotell mot centrum, men eftersom vi blivit av med packningen och det var nedförsbacke blev det en promenad i värmen. Notera även vägmärket för häst-och-vagn förbud...
Vi styr stegen mot den gamla järnvägsstationen. Vid den stora jordbävningen 1963 raserades stationen halvt och idag huserar Skopjes stadsmuseum här. Av någon anledning som vakten inte kunde förklara var det inte öppet. Klockan har stannat på den tid skalvet inträffade: 05.17.
Även på "spårsidan" kan man ana områdets förflutna. Den gamla stationen var en säckstation och ersattes av den nuvarande inte lika centralt belägna genomgångsstationen på bro vid återuppbyggnaden av staden. 80% av staden raserades och över 1000 personer dödades vid jordskalvet.
Vi knatar vidare genom centrum. 2009 invigdes detta minnesmärke/museum över Moder Theresa som föddes i Skopje. Åtminstone svalt och skönt luftkonditionerat denna heta sommardag.
Vidare genom ett söndagsstängt Skopje och upp på höjden på andra sidan centrum.
I en 60-talsspejsig byggnad (donerad av det polska folket 1970) med vidunderlig utsikt över staden ligger museet för samtidskonst. Utförandet av byggnaden verkar dock inte vara av samma kvalitet som arkitekturen.
Många internationellt kända konstnärer donerade verk till museet efter jordbävningen, bland annat Pablo Picasso.
Tyvärr hade museet hunnit stänga för dagen, och var naturligtvis stängt efterföljande måndag, så det fick bli en flukt in genom fönstren.
Intill ligger Kale, Skopjes borg från 500 talet. Utgrävningar pågår.
Borgen, eller fortet om man så vill, ligger högt över staden. Kontrasten är stor mot det Nya Skopje som byggdes upp efter jordbävningen efter en stadsplan av den japanske arkitekten Kenzo Tange.
Engelska Wikipedia om Kenzo Tange
Frihet och fred! Typ.
Ibland undrar man vad arkitekterna knaprade på 60-talet...
Posthuset har en minst sagt..
..säregen arkitektur...
Men istället för att titta på modernism går vi i en annan riktning, mot gamla stan: basarkvarteren.
Även här är det tämligen stängt en söndagseftermiddag.
Vi fortsätter lite vidare. I de här kvarteren gör sig det ottomanska förflutna påmint och vi siktar på Sultan Murad moskén. I stadsdelen Cair, där gamla stan ligger, bor övervägande etniska albaner, en fjärdedel makedonier, sedan turkar, romer, bosniaker osv.
Kontrasterna i Skopje är stora, mellan gammalt och nytt; mellan orientaliskt och västerländskt.
Medan vi tittar runt kommer en man fram och undrar om vi vill gå upp i klocktornet som står invid moskén. Tornet byggdes ursprungligen i trä på 1500 talet, överdelen obyggd i tegel 1902 och sedan återuppbyggd efter 1963.
Kyrkor finns det också. I ortodoxa kyrkor står man under gudstjänsten så det finns inga kyrkbänkar, vilket känns lite ovant...
Åter ned mot nya stan. Stenbron, byggd i mitten på 1400 talet, är en symbol för Skopje och leder från stadens hjärta Makedonientorget över Vardar mot basarkvarteren.
Engelska Wikipedia om Skopje
Det börjar skymma och bli dags för middag, så efter att ha återförenats med Järnvägsingenjören, Statstjänstemannen och Konsulten..
..vi styr åter stegen upp mot Basarkvarteren..
..för att hitta något ställe att äta på i en lämplig gränd. Det makedonska köket är som man kan ana en blandning av turkiskt och balkanskt.
Gott och trevligt får den sista gemensamma kvällen sammanfattas.