Sommarresa 2010
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Del 8, till Tirana och vidare
Resan fortsätter.
Sist hade vi kommit till Albanien och Dürres med båt, och eftersom tågtidtabellen var ändrad tagit bussen därifrån..
..till Tirana. Vi kliver av bussen när vi börjar närma oss centrum, vilket råkar bli vid järnvägsstationen, och bestämmer oss för att ta en titt.
Vid den enda men långa plattformen står tre tågsätt med två fd. tyska vagnar vardera.
Under ett olivträd kan man dricka upp sina medhavda "Tirana" innan de blivit varma.
Eller så kan man ta en sväng och titta på tågen. Ute på bangården betar ett par kor lojt...
Samråd mellan lok-, tåg-, växlings- och stationspersonal innan loket startas och växlas undan, medan..
..tågsättet utanför städas. Man verkar i alla fall försöka hålla rent. Sedan kopplades alltihop ihop till ett tåg med två lok och fyra pass.
I princip alla vagnar i Albanien har krossade fönster och det lär ska ske genom att barnen kastar sten på ett ställe i utkanten av Tirana och att man tillslut tröttnat på att byta fönster. Nåja, tillbaks till olivträdet, ölen och väskorna.
Sedan genom väntsalen och en promenad ned på stan.
Tio minuters promenad senare är vi vid Skanderbegtorget, Tiranas mitt. Kulturpalatset byggdes med Sovjetisk hjälp och första stenen lades av Khrushchev under ett besök 1959. Problem med färdigställandet uppstod när Albanien bröt med Sovjet innan bygget var klart.
Staden ligger som synes nära bergen. Till vänster Hotel Tirana som är renoverat och åter landets flottaste hotell.
Vid Skanderbegtorget vänder också ett par stadsbusslinjer, bland annat med fd. holländska DAF bussar.
Vi fortsätter något kvarter till och hittar vårat hotell. Efter incheckning en sen middag, vilket visade sig inte vara alltför lätt om man vill ha något annat än snabbmat. Albanerna är uppe med solen och kvällen kommer tidigt. Men nattliv finns det i Tirana!
Framåt midnatt hämtades Konsulten upp på den flådigt nyrenoverade Moder Teresa flygplatsen. Troligen väl använda infrastukturpengar.
Morgonen efter var det dags att hämta ut våran bokade hyrbil. Problemet var bara att den inte fanns... Detta löstes genom hyrbilsfirman ringde till Hertz som efter en stund fixade fram en reservbil att hämta vid Hotel Tirana. En liten buckla fram och "någon" repa bak, men annars i gott skick.
Vrålåket var kanske en aning trångt för fem grabbar men med lite begränsad packning gick det bra. Trafikkulturen i Tirana är lite intressant, röda och gröna lampor vid korsningarna kan tillexempel ses som rekommendationer för om man ska köra in i korsningen eller inte. I utkanten av stan kunde vi stanna till och köpa ett par flaskor vatten.
Vi tar riksvägen mot Elbasan, ganska "rakt" söderut från Tirana, och ganska snart är vi uppe i bergen. Det är inte så svårt att förstå varför de aldrig blivit av att bygga den planerade järnvägslinjen Tirana - Elbasan genom dessa trakter.
Första uppehållet vid ett monument över de hjältemodiga partisanerna. Konsulten begrundar minnesplaketten på albanska.
Efter att ha tittat på bilens däck förstod vi också varför det skrek om dem i varje hårnålskurva.
Sammanfattning av trafiken på riksvägen Tirana - Elbasan. En bild säger mer än tusen ord...
Annat som kan finnas bakom en skymd vägkrök.
Men så dyker det plötsligt upp lite välstånd nere i dalen! Partiets stålverk(!) strax utanför Elbasan byggdes med omodern kinesisk teknik i början på 70-talet, 430 000 m2 som står för en stor del av miljöförstöringen i området.
Det är bara en spillra kvar av det som var Albaniens största industrikomplex. Skrotstålverket (Tidigare gjordes även rostfritt stål, Albanien har bland de största kromfyndigheterna i världen.) drevs till 2006 av turkiska Kürüm international då de lade ned. Nogot om det finns på Kürüms hemsida. Viss produktion finns kvar.
Vägen slingrar sig ned i dalgången och vi åker västerut mot kusten parallellt med järnvägen Pogradec - Elbasan - Dürres. I utkanten av Rrogozhinë åker vi under "stambanan" mot Vlorë (Rrogozhinë - Fier öppnad 1968) som delar sig från Pogradeclinjen här.
Brons skick ser väll ut att vara sådär...