Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Resan fortsätter, sist hade vi gått ombord på tåget mot Elbasan i Tirana och just kommit iväg.
Tåget består av tre fd. italienska fjärrtågsvagnar som nog varit ganska fina från början. Tack vare de icke-stängningsbara fönstren är temperaturen relativt behaglig så länge tåget är i rörelse. Den övre/yttre rörliga delen av fönstren har man helt enkelt tagit bort efter att de blivit krossade. Fönsterkrossen lär ska ske på ett ställe i utkanten av Tirana där barnen kastar sten på de passerande tågen.
Vid utfarten passerar vi resterna av en kinesiskbyggd vagn från epoken före 1991.
Första uppehållet, några går av och några på.
I Vorë ansluter linjen mot Skhodër och Podgorica (Montenegro). Ett persontågpar om dagen går Tirana - Durrës - Shkodër och norr därom endast godstrafik.
Vi dundrar vidare söderut i uppskattningsvis 40 km/h.
Banan verkar annars ganska sjüsst med makadam och betongslipers, Statstjänstemannen började genast planera för åtgärdande av förekommande smärre spårlägesfel samt ballastbrist för att höja sth till 90 km/h medan Järnvägsingenjören och Den Folkvalde funderade på anskaffning av ett par begagnade Y1:or och ett lämpligt trafikupplägg som kan konkurrera den parallella busstrafiken..
I Sukth möter vi ett godståg med tomvagnar..
..eller om det möjligen var banavdelningens vagnar. Hursomhelst var det de enda godsvagnar vi såg röra på sig i Albanien.
Stationshuset i Sukth.
Tio minuter och en halvmil senare kommer vi Shkozet i utkanten på Durrës där linjen söderut mot Vlorë ansluter, i skuggan av stationshuset väntar folk på tåget mot Tirana, men ganska många går även på vårt tåg. Vi kommer snart förstå varför.
Fem minuter senare är vi framme i Durrës. På andra sidan plattformen väntar tåget tillbaks mot Tirana.
Durrës är en säckstation så här blir det några minuters uppehåll för rundgång. Det finns även ett triangelspår i Shkozet som gör det möjligt att gå från Tirana direkt söderut utan att behöva gå runt, men det används enligt uppgift inte längre. Alla persontåg går i alla fall via Durrës.
Tåget mot Tirana består av tre fd. DB vagnar..
..och avgår strax efter vi kommit in. Vårat lok är på väg runt..
..och kommer strax tillbaks. Luft kopplas men något bromsprov är inte aktuellt. Fö. verkar endast lokbromsen användas i normal drift.
Reviderad för två månader sedan. Är det detta som är en penselrevision?
Slutsignalen. För säkerhets skull är en fastlåst i varje ände..
Så är vi tillbaks i Shkozet och det blir rusning till tåget, det gäller att tränga sig mest för att få bra platser åt sig och familjen. De mest rutinerade gick på redan på vägen ned till Durrës och har redan valt plats. Vi får sällskap i kupén av ett par tanter på väg hem från storstan med diverse inköp.
Shkozet är HSHs hjärta, här finns tågledning och "centralverkstaden", eller..
..helt enkelt Albaniens lokstation. Kort efter att lokstationen passerats, linjerna mot Tirana och Pogradec/Vlorë delat på sig och triangelspåret anslutit ligger hållplatsen Plazh. Några badsugna ynglingar från Tirana går av och åtskilliga kliver på. Nu är tåget riktigt fullt.
Det är ganska kort mellan stoppen och tåget blir allt glesare besatt.
Här råkar det visst gå en väg mitt över plattformen... Men det går bra ändå. Gissar att denna stationsarkitektur är den första från 1949/50 då linjen öppnades.
Rrogozhine. Här delar sig linjerna mot Pogradec och Vlorë och vi åker över den "fallfärdiga" betongviadukt vi åkte under med bil för två dagar sedan. På plattformen säljs det kall dryck och glass ur frysboxar på hjul, men vi vågade oss inte av tåget.
Tåget fortsätter österut in i landet och "våra" tanter i kupén pekar ut byn där de bor. Inte för att vi kunde så många gemensamma ord, men de var som de flesta albaner nyfikna på oss exotiska utlänningar och ville gärna prata så gott det gick.
Fortsättning följer!