Sommarresa 2010
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Del 7, Durrës
Resan fortsätter genom Albanien.
Sist hade vi klivit iland på albansk mark från M/S Riviera del Coneros landgång i Dürres hamn. Med raska steg styr vi över hamnplanen mot terminalbyggnaden för att inte komma sist i kön, hur ska det gå att ta sig in i landet utan visum?
Inga problem! Passkontrollen med tillhörande stämpling gick snabbt och vi är snart ute på andra sidan den spartanska terminalen i betong. I hettan råder ett balkanskt kaos och efter att kvickt ha tagit in ett par anbud direktupphandlas en taxi in till staden på andra sidan hamnområdet.
En snabb Mercedesresa senare och 5€ fattigare befinner vi oss framför stadshuset i Dürres och allt verkar söndagssömnigt. Klockan har hunnit bli halv fem och planen är att ta en snabb titt på staden och fortsätta med tåget till Tirana 17.30 eller i nödfall med sista tåget 18.35.
Ett kvarter från stadshuset hittar man amfiteatern, den största på Balkan.
Den är bara delvis utgrävd eftersom staden är byggd ovanpå... Dürres är en av Europas äldsta städer, grundad redan av de gamla grekerna
c:a 600 fKr.
Vi fortsätter ned till havet. Dürres är inte bara hamnstad utan även badort, längs den ganska skräpiga stranden står hotell så långt man kan se och fler är på väg upp.
Partisanmonumentet vid stranden.
En stadsbuss som emigrerat från Milano...
Med en ryggsäck att släpa på är det nästan olidligt varmt i den brännande solen, men vi knatar förbi den venetianska befästningen tillbaks mot centrum..
..via söndagstomma gator. Vid stadshuset får vi sällskap av några zigenarpojkar, de enda albaner vi träffade på under resan som på något sätt var otrevliga. Efter några kvarter tröttnade de på oss..
..och ytterligare några kvarter senare kom vi fram till järnvägsstationen. Järnvägen härifrån öppnades 1947 som den första normalspåriga linjen i Albanien, tidigare fanns bara några smalspåriga linjer för militärt bruk byggda under första världskriget samt några industribanor.
Utanför stationen sitter tidtabellen för samtliga(!) tåg i Albanien anslagen. Det går visst inget tåg 17.30 längre... Och till 20.05 då nästa tåg går är det en stund...
Vi går in och kollar läget.
En skojig reklamaffisch med ett engelskt HST 125 tåg sitter på väggen. Tåg med sth 200 finns inte i Albanien... I biljettluckan får vi reda på att det verkligen dröjer till 20.05 innan nästa tåg mot Tirana går, och får en "rikstidtabell" för Albanien..
..en dubbelkopierad A4, tåg från Tirana på ena sidan och motsatt riktning på motsatta sidan... Vill ni ha en tidtabell till? Klart ni ska ha varsin!
En till rolig reklamaffisch, Hekurudha Shqiptare är Albaniens järnvägar på albanska. Men språket är inte så omöjligt som ryktet gör gällande.
Vi går ut på plattformen. Tåget från Tirana till Vlorë ska snart komma in.
Ett par fd. ÖBB vagnar står "uppställda".
Helt plötsligt kommer tåget från
Tirana insmygande tio minuter försenat.
Dürres är en säckstation så det blir rundgång..
..kring de två fd. Italienska vagnarna. Tåget är inte tomt, men dagens enda tåg till Vlorë är långtifrån fullsatt.
Så kommer loket tillbaks; broms kopplas men bromsprov verkar vara något okänt...
Och så rullar tåget vidare söderut. Andelen stängda dörrar är...eh...Lagom.
Sedan är det åter tomt. Vi sätter oss på stationens uteservering, tar varsin kall och överlägger. Tågen verkar visserligen roliga men två timmars väntan har vi ingen lust med så det får bli buss istället. Halvtimmestrafik med dubbla priset och halva restiden jämfört med tåget.
En Mercedes O303:a helturist från 80-talet med fungerande luftkonditionering , bemannad med förare och konduktör, ska precis avgå från stationsplanen och vi får de sista sittplatserna. En dryg halvtimme senare är vi framme i Tirana, men mer om det i nästa del.