Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juli 2010 och texten är från 2010 - 2011.
Denna reseberättelse Resor Bilder Hem
Resan fortsätter.
Sist hade vi kommit tillbaks till Tirana från våran albanska road-trip sent på kvällen. Morgonen efter var Tysken från Stocksund och Statstjänstemannen iväg för att återlämna hyrbilen som vi parkerat vid Tirana International Hotel. Inspektionen påbörjades i ena hörnet, men efter ena sidan gav uthyrarna upp med ett garv -Vad är det för skitbil vi hyrt ut till er? Troligen sista uthyrningen av den bilen. Och om du skulle fundera på det; köp aldrig en begagnad albansk hyrbil... 😉
Vi andra fick lite sovmorgon och gick sedan ut för att upptäcka Tirana som kan sammanfattas med ovanstående bild..
Först behöver vi komma i rätt stämning:
-Men det är inte våra symboler; våra huvudstäder är Peking och Tirana...
Vi promenerar vidare..
..förbi parlamentet, genom parken intill där "uråldriga" farbröder spelar schack i skuggan och..
..längs den inte alltför imponerande floden Lana som flyter genom Tirana.
Hoxhas mausoleum. Hans dotter var arkitekt och då kan det bli så här. Numera förfallet, plundrat och under ombyggnad till shoppinggalleria...
Sedan en tur upp i ett av Tiranas högsta hus, restaurangen på taket hade inte riktigt öppnat men det gick bra att ta en titt ut över stan. Rakt fram Rinia parken med Taivan center, i mitten-höger Skanderbegtorget med kulturpalatset, Tirana International Hotel och historiska museet.
Vi går upp mot Skanderbegtorget längs Bulevardi Dëshmorët e Kombit (Nationens Martyrers Boulevard), här gör sig det italienska inflytandet påmint. De officiella byggnaderna är till stor del byggda under kung Zogu med italiensk hjälp på 1920 och 30-talen. Historiska museet är intressant, men tyvärr var avdelningen för historien efter 1945 stängd för ombyggnad...
Albanska riksbanken i sin arkitektoniskt intressanta byggnad från 1936. På kullen framför stod tidigare Hoxhastatyn..
..idag står istället denna skylt där. Tror inte den behöver någon översättning.
Nu börjar det bli dags att bege sig från Tirana, så vi hämtar packningen på hotellet och knatar över Skanderbegtorget och upp längs paradgatan Bulevardi Zogu i Pare. Gatans bredd gör det också möjligt att placera en kraftledning i mittremsan...
I änden av gatan ligger järnvägsstationen. Inte den mest iögonfallande byggnaden kanske. Men..
..går man närmare hittar man i alla fall en skylt på stationsbyggnaden.
Den svenska delegationen radar upp sig framför biljettluckan. Utan några problem, eller så många gemensamma ord heller för den delen, köper vi varsin..
..biljett för 190 Lekë, vilket motsvarar ungefär 12 kronor. För fyra timmars tågresa...
Med 45 minuter till tågets avgång slår vi oss ned på stationscaféet för en kall och en macka. Inte helt fel i värmen.
Sen går vi in..
..genom väntsalen..
..ut på spårsidan stationshuset och ned till perrongen. 1949 öppnades järnvägen hit.
Likt Durrës finns det bara en plattform, mitt på finns det växlar till "ytterspåren" så att tåget längst in kan "köra förbi" ett tåg utanför. Eller så använder man yttre halvan så finns det rundgångsspår.
Den närmsta vagnen i tåget är en fd. FS (Italien) vagn. Vi lägger beslag på en tom kupé.
Men något verkar konstigt; det pratas albanska och folk går av, så vi spanar lite. Och det var nog bra, för de två sista vagnarna var inte kopplade till resten av tåget...
Vagnarna framför var också italienska men något nyare. Grabbarna ville också vara med på bild...
Det är ganska glest besatt så vi hittar en egen kupé även i en av de tre vagnar som följer med i tåget. I väntan på avgång studerar vi resultatet av ogräsbekämpning av bangård med ko. Utvärderingen tyder på att det fins effektivare metoder.
Tio minuter försenat rullar tåget från Durrës in bestående av T669 lok (den enda typ som är i drift) och..
..två fd. tyska vagnar typ Halberstadt. Sen kan vi komma iväg från Tirana.