Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Fem biljetter för fram- och återfärd hade madam bastanta i biljettluckan på Keleti Pályaudvar på nåder sålt till oss redan kvällen innan. Eftersom tariffen är helt kilometerbaserad har ungerska lokalbiljetter ingen bestämmelsestation utan bara utgångsstation, hur många kilometer därifrån den är giltig och giltighetsdatum angivet. Exakt vad det kostade kommer jag inte ihåg, men inte särskilt dyrt var det inte i alla fall.
Engelska eller tyska hittade vi ingen som pratade, men på blandspråket förstod vi det som att man bara skulle åka med busslinje två och sedan... Busslinje två hittade vi aldrig, inte heller någon linjekarta eller något annat som beskrev hur lokaltrafiken i Kecskemét fungerade. Så till slut gav vi upp och tog en taxi (fegt, jag vet...) för att inte missa tåget vidare.
Dieselhydraulisk med hög och lågväxel (men hydraul även på högväxeln), gaspådrag i ratten som föraren håller i vänsterhanden och direktbroms i höger, K8-ventil (heter den "bakvända" väll?) för tågbroms framför föraren finns endast på högersidan, annars är det mesta dubblerat på vänster sida. Tågbromsen var kopplad men användes inte. Tidtabell och order i blocket på "förarbordet" i mitten.
Under körningen förklarades det viktigaste i SÄO och skyltning på ungerska, några ord tyska och med penna på baksidan av en order. Viktigast att fatta var orienteringstavlan för trafikplats, för då gällde det att hålla utkik efter en hållplatstavla på en stolpe någonstans i gräset. När man väl stannat kunde man upptäcka en hållplatskur i någon buske och några tanter som dök upp från ingenstans och klev på tåget...
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Bilderna är från juli 2007 och texten från 2007 - 2008.
Del 3, ungerska 760 äventyr
Äventyret fortsätter...
På torsdagsförmiddagen tog vi oss till Budapest Nyugati Pályaudvar (visst é ré ett underbart obegripligt språk, ungerskan!) och letade rätt på 10.20 snälltåget mot Zahony.
På sin väg mot Zahony längst borta vid ukrainska gränsen i nordost stannade tåget till i Cegléd sydost om Budapest där vi bytte till det anslutande lokaltåget..
..mot Kiskunfélegyháza.
Ungernkarta hos Trainspotting Bükkes
Tågmöte någonstans på den elektrifierade men enkelspåriga och lokalbevakade sidolinjen. V43 är det "lilla" elektriska standardloket i Ungern, ett fyraxligt boggilok för 25 kV/50 Hz med sth 120 km/h byggda från 1963 och framåt.
I Kecskemét gick vi av för att byta till ett smalspårigt tåg mot Kiskunmajsa, en station som även tåget vi gick av stannade vid, fast en god stund innan vi skulle komma dit...
Vi försökte fråga oss fram till smalspårsstationen Kecskemét KK (smalspår = keskeny = KK) som skulle ligga någon kilometer bort.
Efter en något trång taxiresa genom Kecskemét blev de fem resenärerna avsläppta vid en vägkant och den smalspåriga expeditionen kunde börja...
Den idylliska smalspårsstationen Kecskemét KK ligger lite inklämd mellan en godsbangård och vägbron över densamma. Fram till slutet på 1960 talet fortsatte tågen i gatan in till stadens centrum. Spårvidden för Kecskemét systemet är 760 mm, Österrike-Ungersk standard, och banlängden är 98 km.
Avgångstavlan. Tre tågpar om dagen går det på linjerna till Kiskörös respektive Kiskunmajsa. Banan till Kiskunmajsa öppnades 1928, och den till Kiskörös så sent som 1951, men de äldsta delarna kommer från en industribana vid Bugac som öppnades 1917.
Bortanför "personbangården" ligger smalspårets minst lika idylliska lokstation.
Tysken från Stocksund ordnade snabbt och smidigt ett studiebesök på lokstationen.
Hjulsvarven i arbete.
Och ett ånglok som används i "nostalgi" och extratåg.
Lokputsning. Det saknades inte direkt personal för att hålla smalspåret rullande, och de verkade stolta över sin arbetsplats och tycka att det var kul med utländskt besök.
Det ankommande tåget från Kiskunmajsa växlas upp till lokstallet och..
..kopplas till den vagn som ska bli tåget till Kiskörös. Mk 48.2 loken är byggda 1960-61 av Rába i Györ.
Vårt tåg växlas ihop och fram till "plattform". Det verkar inte heller vara brist på lok..
..eller vagnar. Resenärer är det nog den största bristen på... De gröna vagnarna med öppna plattformar används i "nostalgitåg", och de nyare blåa vagnarna med inbyggda plattformar i de reguljära tågen. Två typer finns, med och utan resgodsutrymme.
Strax dags för avgång från Kecskemét. Till vänster monteras plåtar för att samla in ev. spill vid tankningsplatsen, modernt tänk hittar även hit...
Tysken från Stocksund och Konsulten pratade in sig i hytten medan vi andra tog plats på den ensamma passvagnens träbänkar och plockade fram bröd och utsökt ungersk salami från närbelägen butik.
Första stationen är Törökfái, här delar sig linjerna mot Kiskörös respektive Kiskunmajsa. Lokföraren och konduktören är på väg in i stationshuset för att göra innanmälan till tågledaren. Som jag fattade det kör man med någonting liknande FÖT.
Törökfái bytte vi plats mellan förarhyttsåkning och picknickätning. Mk 48 känns som en boggiversion av Z4p...
Framåt över slätten, Pustan är platt... Sth 35 km/h på den norra delen av banan samt en och annan 20 nedsättning, sth 20 km/h på den södra delen... Godstrafiken är nedlagd sedan 1980 talet (Kecskemét systemet var det enda i Ungern som körde med överföringsvagnar) och den lokala persontrafiken går främst till byar med mycket dåliga vägförbindelser.
Ville vi prova att köra? Naturligtvis! Statstjänstemannen var först ut, därefter var det Den Folkvaldes tur.
Det är gott om luft i tidtabellen, vid Bugac som ligger ungefär mitt på banan var vi tidiga och här kunde man stänga av motorn och öppna luckorna för att få lite kylning. Lokföraren passade också på att förevisa maskineriets uppbyggnad för "eleverna". Förhållandet mellan motor och motorrum är också ungefär detsamma som på Z4p...
Några minuters uppehåll även i Szank. Lika oanvänt sidospår som på de andra mellanstationerna.
Sjüsst bekvämlighetsinrättning.
Så var vi framme vid Kiskunmajsa KK, 52 km från Kecskemét, efter över två och en halv timmes resa. Smalspårsstationen är som synes bara ett enkelt spår som slutar i en grushög tvärs över några spår från normalspårsstationen.
Den gamla smalspårsstationen ligger bakom kurvan och passeras innan tåget stannar vid den "nya" stationen. Tåget backas dit upp, gör rundgång och backas tillbaks innan återfärden. Vi tackade för turen och..
..gick över till normalspårsstationen där lokaltåget till Kiskunfélegyháza rullade in någon minut senare. Men mer om det nästa gång...