Sommarresa 2007 på fyra spår i Europa
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Snart hade större delen av väntetimmen gått (Ukraina ligger i en annan tidszon, en timme är inte så lång tid här...) och med tio minuter kvar till tåget skickades en patrull till kiosken på andra sidan bredspåret för proviantering inför den kommande femtimmarsresan med träbänkståg. Då inträffar det som inte ska hända vid tillfällen som dessa: den ene tror att den andre har koll på tiden, och den andre att den ene alltid vill vara ute i god tid. Resultat: halva resesällskapet befinner sig vid avgångstid på den sida av ett oändligt långt elmotorvagnståg som dörrarna är öppna, och andra halvan på andra sidan tåget där dörrarna är stängda. Därvidlag åker två personer till Odessa med lokaltåg medan två inväntar nästa tåg sju timmar senare...
Som ytterligare komplikation hade de som åkte lokaltåg alla kontanter i lokal valuta, och de som var kvar alla tågbiljetter. Hålan ifråga saknar dessutom bankomat och/eller växlingsmöjlighet. Problemet löstes genom att återlösa två nattågsbiljetter mot kontanter...
Eftersom detta tåg var B-planen som troligen inte skulle behöva utnyttjas hade vi köpt platskart (3:e klass) biljetter. En platskartvagn kan närmast beskrivas som en halvöppen liggvagn med tvärgående sängar på ena sidan och längsgående på andra sidan gången som det inte finns någon vägg mot. Sängarna är i två våningar där den övre kan fällas upp dagtid och högst upp en djup hylla där madrasserna förvaras dagtid. Vi hittade vår vagn och klättrade ombord, provodniken (vagnvärden) verkade först aningen besvärad av att två utlänningar med ryggsäck som inte talade något begripligt språk kom på mitt i natten, men sedan lättad av att vi verkade förstå hur man åker tåg.
Inne i den svagt upplysta vagnen var det fullt, även på de stora överhyllorna låg folk och sov. Provodniken verkade ha drygat ut lönen med att sälja några extra "biljetter" (för att motverka detta har de inte tillgång till bokningslistor), och till den ena av våra platser saknades det madrass och kudde eftersom de användes en våning upp. Men strax kom en madrassrulle, kudde och filt från någon annan vagn och varsin påse lakan alldeles gratis (normalt betalar man provodniken för lakan). Bara att försöka sova någon timme innan ankomst.
Det är en upplevelse för alla sinnen att ligga och försöka somna i den rullande sovsalen, vagnens tung-gung, något som rör sig i det svaga ljuset, skarvdunk och snarkningar, diverse dofter.. En upplevelse som rekommenderas, men det räcker med en gång...
Halv fyra, en timme innan ankomst, var det allmän utpurrning. Lysrören tändes och det började röra på sig i vagnen, lakanen samlas in, madrasserna rullas ihop och läggs på överhyllan. Stela bondtanter (det är en annan tidszon, det tar inte så många år att bli tant) sträcker på sig och matsäck äts i den glåmiga och immiga vagnen med gråa väggar, röda galonbritsar och blåa lysrör. En känsla av verklig verklighet infinner sig.
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Bilderna är från juli 2007 och texten från 2007 - 2008.
Del 20, oönskade äventyr
Ett snälltåg på väg norrut från Odessa strax söder om Rudnitsa i sydvästra Ukraina.
Sist hade vi tagit oss från Haivoron till Rudnitsa med det centralukrainska smalspåret (750 mm, fjärde och sista spårvidd på denna resa).
Så mycket mer än en omlastnings och bytesstation mellan normal- och smalspår finns inte i Rudnitsa, några enstaka hus och någon kiosk. De flesta tåg passerar utan att stanna, och nästa tåg mot Odessa som gick att hitta i en vanlig tidtabellsökning skulle gå 23.36, åtta timmar senare, men på Odessajärnvägens hemsida hade Tysken från Stocksund hittat ett lokaltåg till Odessa med avgång 16.37, en timme efter vår ankomst. Dock lite oklart om detta tåg verkligen skulle gå. I Vinnytsia dagen innan kunde man inte svara på detta så för säkerhets skull köpte vi då biljetter till det sena tåget. Men i Rudnitsa kunde man bekräfta att tåget skulle gå, samt sälja fyra lokaltågsbiljetter för en spottstyver.
Stationsgeten gillar visst äpplen 🙂.
Fanns det ingen alternativ transport? En man med en bil (alla bilar är potentiella taxibilar här) hittade vi. Kunde han tänka sig att köra oss till Kotovsk (närmsta större stad)? För detta ville han ha motsvarande en halv lokal månadslön i dollar. Eller samma antal Euro. Och någon prutning på priset var inte aktuellt. Vi avböjde, satte oss på bänken framför stationshuset och tittade på detta VL80S lok för att se om priset var förhandlingsbart.
Hur fördriva de sex kvarvarande timmarna till nästa tåg? Vi utforskade lämningarna av den nedlagda smalspårslinjen mot Kamenka lite söder om Rudnitsa och..
..slog oss ned i solen på den fd. smalspårsbanvallen med en matsäckspilsner och slöplåtade passerande tåg.
Trainspotting Bükkes Ukrainakarta
Vem ställde dit stolpen framför lokfronten? 😔 På stambanan ned mot Odessa är trafiken tät med både långa persontåg..
..och oändliga godståg. Det är mycket tusenfoting över raderna med vaggande lådvagnar...
Denna sträcka är elektrifierad med 25 kV 50 Hz (Ukraina har även 3 kV likström) och godstågen verkade främst dras av VL80 dubbellok. Ett och annat dieselloksdraget tåg passerade också.
När det började skymma knatade vi tillbaks till stationen.
(Niklas bild, i det här ljuset dög inte min enkla kompaktkamera)
I väntsalen sov fylltrattarna som inte ville betala på tåget hit, och på smalspårsbangården stod det övernattande tåget från Haivoron. Stämningen måste naturligtvis förevigas. Snart dök den kvinnliga stationskarlen (vad heter en sån?) upp, som troligen undrade vad vi höll på med. Vi pratade en stund med några ord blandade språk, visade bilderna i kameran, att vi var från Sverige, jobbade med järnväg och på väg mot Odessa. -Åh, na more (= till havet) dit ville hon också. Mobiliteten är inte så stor på den ukrainska landsbygden, inte ens för järnvägsanställda...
Ytterligare en stund senare var klockan 23.36 och vårt tåg mot Odessa rullade in.
Så var vi framme i Odessa! De första solstrålarna var på väg upp bakom det imposanta stationshuset.
De på tåget flesta verkade styra stegen mot marknaden men vi styrde dem till det närbelägna bokade och betalda hotellrummet för en stunds kompletterande sömn...