Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Varje öppnar kupédörren med en smäll och tänder lysröret i taket, så sex väckningar hinns med om man är snabb på att somna om. Både djävligt störande och lite spännande på samma gång...
(Bilden är naturligtvis inte från gränsstationen, ett av de ställen jag inte skulle fota på...)
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Bilderna är från juli 2007 och texten från 2007 - 2008.
Del 16, Vinnytsia
Ett ukrainskt VL80 framför vårt tåg i Vinnytsia.
Igår hade vi gått ombord på N061 i Chişinău (Moldavien) och under natten passerades gränsen över till Ukraina vid Ocnița.
Inga konstigheter den här gången heller, den vanliga entimmeskontrollen på vardera sidan gränsen med tullare (lyfta på underslafarna, öppna luckan i taket, inte orka rota igenom utlänningars bagage), immigration (Vad har ni här att göra? Talar ni ryska? Nähä, jah fyra studenter är nog inte så farligt...) och passpolis (unga grabbar med helikopterplattemössa som är ovanan vid pass med latinska bokstäver utan visum och pratar med varandra på utrikiska och nämner "turist" ett par gånger, noga studerar bilden i passet och ens ansikte, frenetiskt bläddrar igenom passet och slutligen stämplar med en stor stämpel på godtycklig sida i passet.).
En minimalistisk frukost på morgonen innan det är dags att stiga av..
..i Vinnytsia (365 000 inv.), en universitets- och länshuvudstad i västra/centrala Ukraina.
Wikipedia om Vinnytsia
Tåg 61 gör inget längre uppehåll här på sin resa mot S:t Petersburg..
..utan rullar vidare så fort alla kommit av. Att provodniken hänger i dörren på sin vagn vid avgång är nog helt enligt reglementet.
Innan vårt tåg försvunnit ur blickfånget kommer ett mötande VL80 (litterat till minne av Vladimir Lenin...) draget godståg insvajande, såna ryska lådvagnar kommer gärna i självsvängning runt sin längdaxel vilket ser ganska skojigt ut i ett lång tåg. Lite tusenfoting över det hela...
Sen tittade vi inte mer på tåg utan gick och köade vid biljettkassan för att köpa en biljett härifrån...
På den småkaotiska planen framför stationshuset vänder ett par trådbusslinjer..
..som går ned mot stan.
Men istället för att bese staden letade vi reda på en byfé som serverade lite krubb som fick duga som brunch.
Traditionell "kvass" (ungefär som svagdricka) försäljning från traktorsläp vid stationen.
Efter ett tag hittade vi även spårvagnar på en bakgata i närheten.
Vinnytsia har ett 21 km långt meterspårigt spårvägsnät med 59 spårvagnar (och ett trådbussnät med 103 trådbussar), enligt Wikipedia.
Vagnparken består mestadels av Tatra KT4SU ledvagnar som dessa, men även av ett 25 tal begagnade spårvagnar från Zürich.
Wikipedia om Vinnytsia tram
Linje 1, 4 och 6 vänder vid sidan av stationsplanen..
..i en slinga med gott om spår, inklusive ett servicespår med grav om behov skulle uppstå...
Någon spårvagnstur blev det inte heller för nu började det bli dags att leta rätt på nästa tåg.
Mer om det nästa gång...