Sommarresa 2007 på fyra spår i Europa
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Landskapet som banan går genom växlar mellan flackt och böljande, på sina håll finns det stigningar där TU2:an fick kämpa på och ryka med det korta tåget. TU2:orna har en Bernaul 1D12 diesel, dvs samma förkrigskonstruktion som sitter i en T-34 stridsvagn, en V12:a på 300 hk. Utveckling av motorn har ökat livslängden från 10 000 h till 20 000 h, vilket gör att de numera behöver bara behöver bytas vart 10:e år istället för vart 5:e...
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Bilderna är från juli 2007 och texten från 2007 - 2008.
Del 19, en resa med tidsmaskinen
Sist var vi i Haivoron och tog..
..smalspårståget från Haivoron mot Rudnitsa.
Men det kändes mer som en tidsmaskin, eller ett museitåg med museiresenärer i en museivärld...
Bönder på väg hem från marknaden med pengar i fickan, andra på väg hem från marknaden med plankor eller en korg små kycklingar, några på väg till ett bröllop, ett par fylltrattar som inte vill betala biljetten. Kort sagt alla sorts människor från den ukrainska landsbygden vaggande fram över slätten i knappt 30 km/h.
Efter en dryg timmes resa nådde vi Bershad 25 km från Haivoron där tåget gör en kvarts uppehåll. En idyllisk station med ett litet stationshus, godsmagasin, lummiga träd, krattad grus "plattform", Tkl som säljer biljetter osv. Hade kort sagt passat på vilken svensk museijärnväg som helst... På återvägen sker det enda tågmötet på smalspåret här.
Ytterligare 25 km vidare längs banan ligger den fd. grenstationen Dokhno, till mitten på -90 talet utgick en sidolinje till Cecelnik härifrån. "Plattformstaket" vid stationshuset verkar välväxt...
Från resgodsvagnens öppna dörrar får man en bättre bild på tåget, så Den Folkvalde och Tysken från Stocksund åkte där ett par stationer. Varför skulle någon ha synpunkter på en sån sak?
Kladdet på tak och så säger något om smörjoljeförbrukningen (3,6 kg/h enligt spec)...
Hämtning vid tåget. Plank och en rulle golvmatta som förvarats på hatthyllan under färden (de var nog för långa för att få in i finkan) krånglas ut genom ett sidofönster...
Allt av och sen fortsätter vi. Anslutande häst och vagn till vänster.
Efter att ha tillryggalagt 77 km på drygt fyra timmar(!) nådde vi så infarten till Rudnitsa.
I dag är detta banans slutstation men till 1996 fortsatte banan västerut till Kamenka i nuvarande Moldavien.
På andra sidan stationshuset hittar man de stora tågen. Det är stambanan Odessa - Schmerynka - Kiev/Lvov som passerar genom Rudnitsa.
Sydgående godståg på väg genom Rudnitsa.
Efter 40 minuters uppehåll och rundgång lämnade vår tåg Rudnitsa för återfärden mot Haivoron. TU2 loken med 32 ton tjänstevikt, 300 hk och sth 50 km/h är varken de starkaste, snabbaste, nyaste eller mest sofistikerade(!) smalspårsloken i fd. Sovjet men de enda som fortfarande används i linjetjänst. Inklusive multipelkopplade i uranmalmtåg i Kazakstan...
Tågsammansättningen är den vanliga på sträckan: TU2 lok, två Pafwag passvagnarvagnar och en finka. Öster om Haivoron är den normala sammansättningen lok och en pass. Till 2001 fanns det liggvagnar ( = platskart) på det centralukrainska smalspåret, Pafwagvagnar liknande dessa men med annan inredning.
Fortsättning följer...