Sommarresa 2007 på fyra spår i Europa
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Nåja, de hade faktiskt en hel del skoj saker, och den stora anledningen att gå hit var för att se hur ett land som velat gifta sig med grannen i väster och blivit nobbad samt har en utbrytarrepublik som officiellt är en del av landet i öster beskriver sin och sina grannländers historia och identitet. Området mellan Prut och Dnestr skriver man...
Eller egentligen är det flera separata grottsystem som utvidgats och i omgångar använts som kloster sedan tidig kristen tid och senare kyrka för byborna. En klippa reser sig lodrätt upp omgiven av floden Raut på tre sidor och därför lätt att försvara. Platsen har varit bebodd sedan stenåldern och det finns gott om lämningar från olika epoker.
Helt plötsligt bröts den varma och blåsiga ödsligheten av en busslast bräkande amerikaner i varierande åldrar och det kändes som det var dags att åka tillbaks.
Amerikanernas reseledare hittade dock ett stort problem, bussen hade bara tre sittplatser över och vi var fyra... Utomordentligt löjligt problem sa chaufförens min, och efter en stund slutade deras diskussion med att vi skulle få skjuts till närmsta busshållplats. Amerikanerna visade sig vara volontärer på ett barnhem för föräldralösa barn som avslutade sin månad i Moldavien några dagars sightseeing innan de flög hem. Att åka hit som turist var aningen suspekt i deras ögon...
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Bilderna är från juli 2007 och texten från 2007 - 2008.
Del 14, medeltida kloster
Reseberättelsen fortsätter, men den här gången blir det inte mycket spårburet.
Resans åttonde dag inleddes med ett besök på historiska muséet i Chişinău, ett sånt där östmuseum med släckta rum och en tant som lägger ifrån sig tidningen och tänder ljuset när man kommer in hennes (för det är alltid en hon) rum fyllt med opedagogiskt utplacerade tråkiga föremål i glasmontrar...
Därefter begav vi oss till busstationen köpte en biljett med lokalbussen till Trebujeni för några få kronor samt lite vatten och olika former av matsäck i "kioskerna" ikring. 14.15 gick dagens enda buss och vi packade in oss strax innan sittplatserna tog slut.
Sen bar det iväg med den fart den trötta till naturgasdrift konverterade bussen orkade. Ganska slitigt jobb att köra med nedväxling i minsta motlut och glapp i styrningen som gav 5-10 cm utslag i den stora backelitratten...
Efter ungefär en timmes resa blev vi avsläppta vid vägkanten och fick riktningen utpekad..
..mot vårt utflyktsmål: Orheiul Vechi (= gamla Orhei).
Medpassagerarna som klev av vid samma hållplats blev hämtade med häst och vagn(!) och när vi gick vägen fram efter dem kändes det snarast som det var en tidsmaskin vi klivit av... Annars var upplevelsen snarast hårtork, 40 grader och frisk vind...
Här finns ett kloster uthugget i berget!
Det flesta grottorna är svårtillgängliga, men det kloster som sedan användes som kyrka är öppet. Ingången sker genom en smal gång från klippans ovansida..
..och i klippan finns ett kapell (stämningsfullt, men därifrån blev det inga bilder) och sovsalar som denna uthuggna direkt i kalkstenen. Från 1200 talet till 1816 var klostret aktivt. Från 1820 användes det som kyrka av byborna.
Ut ur klippan kan man komma på små avsatser för meditation med vidunderlig utsikt över dalen.
1904 byggdes en "vanlig" kyrka ovan mark som ersatte grottorna och sedan stängdes under Sovjettiden men nu är återöppnad och höll på att renoveras.
En fråga återstod att lösa; hur skulle vi ta oss härifrån. I princip finns två sätt att ta sig hit, bussen Chişinău - Trebujeni som vi kom med och som direkt vände tillbaks, eller med buss mot Orhei till Ivancea (halvtimmestrafik) och taxi därifrån. Fördelen med det senare är att samma taxi kan köra en tillbaks till busshållplatsen vid stora vägen i Ivancea efter ett par timmar. En taxi som kunde köra oss till civilisationen var just vad vi önskade oss nu. I närheten av klostret fanns ett hotell där vi köpt vatten på vägen, och de borde väll kunna ringa efter en taxi?
Vi försökte utan framgång förklara för hotellpersonalen, som bara pratade moldaviska och ryska, att vi ville beställa en taxi. Det var nog en alltför konstig fråga. Men busschauffören som kört hit amerikanerna pratade engelska så vi bad honom om hjälp med översättning, men han tyckte det var onödigt. Var det inte enklare att åka med dem? Visserligen amerikanerna som bestämde, men...
Det med att köra oss till närmsta busshållplats tolkade chauffören pragmatiskt och körde oss närmsta trådbusshållplats, dvs. till utkanten av Chişinău... Vi tackade för oss, lämnade lite biljettpengar till chauffören och bytte till trådbuss den sista biten.
Ganska snart var vi i stan, svettiga, skitiga och dåligt klädda kunde vi så äta en god middag på en onödigt fin restaurang med för oss hårdvalutasvin billiga priser. Fina restauranger, dyra bilar och välklädda människor finns det gott om i Chişinău. Var pengarna kommer ifrån i huvudstaden i Europas fattigaste land är det nog enklast att låta bli att fråga om...
Chişinău är som sagt en trådbusstad.
På sina håll finns det hållplatskurar..
..men oftast ser en hållplats ut såhär, det gäller att ha ögonen öppna om man ska hitta den.. Vitt för trådbuss (T, trollybus) och gult för dieselbuss (A, autobus) det som anges är linje, första avgång, turtäthet morgon, dag och kväll, sista avgång vardag respektive helgdag.
Medan vi stod och väntade skede en avspårning i motsatt riktning, båda spröten den här gången. Det gäller att stanna snabbt innan spröten fastnar och drar med sig tråden.
Sen tar man på sig de obligatoriska handskarna, går bak och drar ned så långt det går och kollar släpskon, justerar vid behov, och sätter tillbaks på tråden.
Och samma med andra sprötet.
Den här gången gick det värre, strömavtagarlinan gick av vid avspårningen. Då får man utnyttja stegen bakpå bussen för att klättra upp på taket och ta ned det avspårade sprötet för hand.
Men när man väl fått ned sprötet är det bara..
..att knyta ihop..
..och köra vidare.