Sommarresa på Balkan 2008
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juni/juli 2008 och texten är från samma år.
Del 9, Barbesök
Resan fortsätter, och nu ska vi ta oss ifrån tåglöst land.
På söndag förmiddag begav vi oss till busstationen i Kotor, som ligger vid Tivattunneln lite utanför stan. Härifrån går vad vi skulle kalla länstrafik- och expressbussar samt en och annan charterbuss. Tex. hade det gått att ta nattbussen (eller snarare dygnsbussen) till Skopje (via Tirana och Albanien mitt i natten) eller den relativt frekventa regionbussen till Podgorica.
Men i biljettluckan köptes istället..
..fyra biljetter med regionalbussen till Bar. Zejdin turs är operatören, priset 4.50€ + skatter och avgifter, summa 5€. Antar att någon av avgifterna är busstationens försäljningsavgift.
Bussen gjorde en avstickare till granstaden Tivat och gick sedan kustvägen via Budva, där denna bild är tagen, till Bar. I städerna angörs busstationen medan bussen stannar vid vägkanten där någon vill på eller av (det finns enstaka markerade hållplatser också) utanför städerna. Biljett köps i biljettlucka på busstationerna och av föraren i övrigt (eller snarare pengar överlämnas, biljetter såg jag aldrig på bussarna).
Interiörbild. Bussen verkade vara köpt begagnad från Tyskland och hade någorlunda fungerande AC men väldigt före detta toalett... Bagage fick vi betala en € utan kvitto per väska för att ha dem i bagageutrymmet under bussen, medan de tuffa lokala grabbarna istället ockuperade halva gången med dem (gratis).
Knappt två timmars bussresa senare var vi framme i Bar där vi gick något kvarter från den sunkiga busstationen upp till järnvägsstationen.
Där pågick slöväxling av sovvagnar i hettan. Eftersom stationshuset var under ombyggnad fans det ingen stationsbar i Bar 🙁, så vi fick köpa ett par kalla och skapa våra egen på en bänk och titta på växlandet istället 🙂.
Stationshuset var som sagt under ombyggnad, men en biljettlucka fanns mot plattformen och en provisorisk turist- och järnvägsinformation i stationshuset. Dags att försöka ordna biljetter för den fortsatta resan...
Den folkvalde började försöken i informationen, bemannad av en tjej som talade engelska och med en stationstidtabell med avgående tåg från Bar på väggen. På stationstidtabellen fanns den eftertraktade direktvagnen till Skopje med, men gångdagarna skrivna på serbokroatiska och liksom resten av tidtabellen med kyrilliska bokstäver... Tjejen i informationen, som för övrigt gärna pratade om allt möjligt med exotiska utisar, kunde avslöja att det stod att vagnen skulle gå fr.o.m. dagen innan. -"Men man kan inte lita på tidtabeller i det här landet, och någon sådan förbindelse har jag aldrig hör talas om..." Ingen annan som hon frågade heller... En karta över Bar fick vi i alla fall tag på.
Nästa försök var biljettluckan, där det bara talades lokalt språk. Med papper, penna och blandspråk gick det inte heller att få reda på om någon sådan vagn fans. Men fyra biljetter till Podgorica med snälltåg var inga problem att köpa, så det fick det bli.
Från Bar gick tidigare en smalspårsbana över bergen till Virpazar vid Skhodersjön, som korsades med båt och sedan vidare förbindelse med 600 mm järnväg till Podgorica. Vid stationen i Bar står detta 760 mm malletlok och en vagn från smalspårsepoken utställd.
Väskorna lämnades in på garderoben, bemannad av en minst hundraårig järnvägstjänsteman...
Därefter tog vi en tur på stan, här varuhuset i Bars absoluta centrum som är ett landmärke för staden och finns på alla vykort...
Fult eller snyggt? Själv tycker jag de är balla...
Bar (13 000 inv.) är en modern stad till stor del byggd efter kriget och en jordbävning 1979 med en hel del modernistisk arkitektur. Vädret var dock lite för varmt och vindstilla för att orka gå runt och spana alltför mycket.
Främst är det en hamnstad (Montenegros enda riktiga hamn) med godstrafik och bilfärjor till Italien, men även en turiststad med badstränder längs strandpromenaden i centrala staden. Vi slog oss ned i skuggan och åt lunch-middag innan..
..det var dags att ta sig tillbaks till stationen. Även denna gång pågick växling av sov- och passvagnar, det visade sig vara vårat tåg B1140 "Nisava" Bar - Nis som växlades fram.
Nisava går den något krokiga vägen Bar - Pozega - Kraljevo - Lapovo - Nis eftersom trafiken är "inställd" på sträckan Kraljevo - Stalac. Ankomsttiden till Nis är 7.37 och tåget vidare mot Skopje har avgångstid 8.30, med tanke på förseningarna på vägen ned kändes det lite kort och nästa tåg går tio timmar senare...
När tåget kommit till plattform visade sig första vagnen vara makedonsk och skyltad Bar - Skopje... Vi hade dock en kupé i den hyfsat fräscha serbiska vagnen efter, som liksom resten av tåget endast gick till Nis. Vi frågade sovvagnskonduktören om anslutningen mot Skopje, och det skulle inte vara några problem. Biljett för den fortsatta färden köper man i biljettluckan i Nis medan Skopjevagnen från Nisava växlas över. Vi var inte helt övertygade...
Så den Folkvalde inledde förhandlingar med den makedonske sovvagnskonduktören i Skopjevagnen, som talade god tyska. Det fanns gott om lediga kupéer och vi kunde köpa sovplatser för 9€ (Montenegro har € som officiell valuta utan att vara med i EMU) per person, färdbiljett Nis - Skopje kunde han hjälpa till med. Sovvagnsbiljetten till den Serbiska vagnen kunde inte användas som delbetalning eller återlösas, men vi tyckte det var värt att få en egen kupé för 30€, inklusive lösaproblem-tillägg på 3€, för att vara säkra på att säkra på att hinna med anslutningen + att få godtyckligt lång sovmorgon...
Montenegros samtliga elektriska fordonstyper, sexaxliga rumänskbyggda 461 lok och fyrdelade ryskbyggda 412 motorvagnar. Nisava till vänster och ankommande lokaltåg från Podgorica till höger.
Motorvagnarna går i den enda inrikestrafik som finns; sju lokaltågpar Bar - Podgorica varav två fortsätter till Bijelo Polje. Från Bijelo Polje går tre serbiska lokaltåg om dagen norrut, förutom de genomgående snälltågen från Bar till Serbien.
Första uppehåll och många påstigande i Sutomore, en badort längs kusten väster om Bar.
Två små filmer därifrån, trafikutbyte och avgång.
Den normalspåriga järnvägen mellan Bar och Podgorica invigdes 1959 och ersatte den äldre förbindelsen med smalspår (760 mm) över bergen - båt över Skhodersjön - smalspår (600 mm) till Podgorica. Länk till karta mm. Strax efter Sutomore går banan in i den över sex kilometer långa Sozina tunneln (under bergen i bakgrunden), och sedan är det ett par kilometer kvar till Virpazar. Norr om Virpazar går banan mycket vackert längs Skhodersjöns strand.
En bit av Skhodersjön passeras på bank, med utsikt över sjö och berg åt båda håll.