Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juni/juli 2008 och texten är från samma år.
Resan på Balkan fortsätter söderut, sist hade vi lämnat Skopje med "Hellas Express" tre och en halv timme försenade.
En knapp halvtimme söder om Skopje blev det stopp. Motorvagnståget till Veles som gått före oss stod still på spåret bredvid, nedtaget.
Var det spänningslöst?
Det verkade så.
Efter en stund kom vi iväg, med ett diesellok spänt framför elloket. Hur de löste det med elmotorvagnen utan koppel undrar jag fortfarande...
Film av avgången från någon mindre station med diesellok, tyvärr lite dålig bildkvalitet. Lägg till 40 graders fuktig värme till syrsornas spel så blir stämningen rätt...
Med denna dragkraft (661) tog vi oss fram flera stationssträckor innan det fanns sås i tråden och elloket åter klarade sig själv. Ersättningsbuss var nog aldrig ett övervägt alternativ, varför är denna lösning helt omöjlig här hemma?
(Ja, jag kan komma på massor med anledningar, men de flesta är bara trams...)
Banan följer floden Vardar söderut genom bitvis spektakulär natur.
Det historiska området Makedonien beboddes i antiken av greker i någon mening som senare föll för Rommarna. På 600-700 talet flyttade slaver in och på 900 talet var området centrum av Bulgarien. På 1400 talet blev Makedonien erövrat av det Ottomanska imperiet. Under Balkankrigen 1912-13 erövrades det historiska Makedonien och delades mellan Serbien, Bulgarien och Grekland, som gjort sig fria från Ottomanerna redan tidigare.
Bulgarien anser inte att det finns någon makedonsk minoritet i landet, utan att makedonierna egentligen är bulgarer... Bulgarien är numera dessutom mycket välvilligt inställda till att bevilja etniska bulgarer utomlands medborgarskap, vilket har blivit intressant för boende i Makedonien efter Bulgariens EU inträde...
Över halva det historiska Makedonien erövrades av Grekland vid Balkankrigen och blev det grekiska landskapet Makedonien. Den slaviska minoriteten blev med åren mindre och den grekiska majoriteten större särskilt, efter folkomflyttningarna i samband med grek-turkiska kriget 1919-22. Den slaviska minoriteten råkade dessutom illa ut under militärdiktaturen eftersom många stått på den förlorande kommunistiska sidan under grekiska inbördeskriget 1946-49. Makedonien är det största landskapet i Grekland, och de som bor där identifierar sig som makedonier på samma sätt som tex. en skåning gör i Sverige. Upplagt för konflikt om namnet alltså!
En makedonsk godsvagn på väg från Grekland.
När republiken Makedonien förklarade sig självständigt 1991 protesterade Grekland, mot namnet...
Grekland anser att namnet Makedonien endast kan användas för det grekiska landskapet Makedonien eller det historiska området Makedonien, och att slaverna i FYROM stulit grekisk historia, kultur och namn. För att bli antaget som medlem i FN har landet där det "provisoriska namnet" Former Yugoslav Republic of Macedonia, FYROM, som även används i all kommunikation med Grekland. Sverige har erkänt landet under namnet republiken Makedonien (vilket för mig duger som anledning att kalla landet Makedonien). Namnfrågan är fortfarande het och Makedoniens inträde i NATO stoppades i april 2008 av Grekland.
Makedonier har dessutom svårt att få visum till Grekland (det står ju republiken Makedonien i passet...) och därför är förbindelserna över gränsen dåliga, ett tåg om dagen och inga bussar. (Nu går det faktiskt åter två tågpar, för den som orkar traggla Kyrilliska bokstäver finns alla avgångstider från Skopje på denna länk.)
Men nu har vi kommit fram till den Makedonska gränsstationen Gevgelia. En ganska okomplicerad gränskontroll på en halvtimme.
Samling vid pumpen! Ett stillastående tåg i 40 grader och sol blir riktigt varmt, och pumpens kalla vatten ger svalka...
Fyra och en halv timme sena, gör vi sedan den fem minuter långa resan över den uttorkade gränsfloden och ställer fram klockan en timme till östeuropeisk tid..
..och kommer in i Grekland. Grekiska är rena grekiskan(!) för mig, vad står det på skylten?
Sakta rullar vi in på den grekiska gränsstationen Idomeni. Som EU medborgare går passkontrollen smidigt, men övrigas pass (som vår Kanadensiska kupégrannes) samlas in och innehavarna får gå in i stationshuset för att återfå dem efter ev. förhör. Detta tog en stund längre än den tidtabellsenliga halvtimmen. Hade man vetat detta kanske man vågat sätta sig på serveringen, men nu blev det en glass och några kalla att ta med sig istället.
Avgångstavlan med de enda persontågen, Hellas Express åt vardera hållet. Idyllisk station...
Den makedonska 442:an byttes mot ett grekiskt 120 lok i Gevgelia. Här i Idomeni blev jag för första gången bryskt åtsagd att inte fotografera. Det är förbjudet att fotografera tåg i Grekland, liksom i alla de fd. Jugoslaviska länderna, men där var det i praktiken inga problem...
Den grekiska konduktören viserar om biljetterna. På den grekiska sidan gränsen gick det för första gånge på länge fort, banan är upprustad, elektrifierad och delvis under utbyggd till dubbelspår på senare år. Dubbelspårsbygget verkar dock ha kommit av sig...
Så börjar vi närma oss Thessaloniki. Motorvagnshallen..
..uppställda ellok och..
..lokstationen passerades.
Fem timmar försenade anlände vi tillslut till grekiska Makedoniens huvudstad Thessaloniki.
Från Thessaloniki skulle vi fortsätta med IC tåget till Aten, men mer om det nästa gång...