Sommarresa på Balkan 2008
Det här är en minimalt bearbetad version av en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Resan gjordes i juni/juli 2008 och texten är från samma år.
Del 1, Belgrad
Sommarens tågluffarresa gick till Balkan, och jag tänkte visa några bilder därifrån tillsammans med en högst subjektiv reseberättelse.
En måndagsmorgon i slutet av juni sammanstrålade så Järnvägsingenjören, Konsulten, Statstjänstemannen och Den folkvalde på Arlanda för lufttransport till..
..Belgrad. Som EU medborgare är det inga problem att komma in i Serbien, men det är det som serb att komma in i EU... Damen med dubbelt medborgarskap framför oss i passkontrollkön var, med all rätt, aningen upprörd över detta. En förändring är väll på gång efter att Serberna valt "rätt" president och lämnat ut Karadzic till Haag...
Den första attraktionen blev det till en svävande pannbiff förklädda flygmuseet med en imponerande samling flygplan som tjänstgjort i det Jugoslaviska flygvapnet, samt några civilflygplan (bland annat en JAT Caravelle) som ligger vid Nikola Tesla flygplatsen.
Engelska Wikipedia om Belgrads flygmuseum
I början av WW2 var Juggarna med de allierade men efter en statskupp gick man över till det bruna laget, direkt efter kriget var man västorienterade men efter några år drog Moskva åt skruvarna. Därför har man Spitfire, Mustang, ME 109, JU 87, Thunderbolt, MIG 21 osv. på museet, allt med Jugoslavisk stjärna på sidan... Väl värt ett besök om man är det minsta flygintresserad.
Flygmuseet invigdes 1989 av president Milosevic, som åkte direkt från invigningen till Trastfältet och höll det ökända talet som inledde krigen på Balkan...
Wikipedia om slaget vid Trastfältet
Bland de skojigare utställningsföremålen finns delar av ett (under Kosovokriget) nedskjutet amerikanskt F16 jaktplan och en F117 Stelth bombare, samt ett par drönare (obemannade spaningsplan som säkert fortfarande är ganska hemliga) upphängda i taket. Inte så ofta man ser så moderna amerikanska troféer, inte i ett land man kan åka till utan visum i alla fall...
Efter en svettig bussfärd (det hade varit värt att ta den tio! gånger dyrare flygbussen bara för AC:n...) till stan och en kort promenad till och installation på hotellet begav vi oss till stationen för att köpa biljett till den enda nattågssträckan under resan. Erfarenheten av möjligheterna att köpa sovvagnsbiljetter i Belgrad var sedan Järnvägsingenjören och Den folkvaldes tidigare besök i staden inte den bästa...
Via ZS hemsida hade vi fått reda på att tåget Bar - Nis sommartid medför en kursvagn Bar - Skopje som vi ville åka med, men någon pappersutskrift av förbindelsen hade det inte blivit.
Vis(?) av östeuropeisk erfarenhet började den svenska delegationen med kön till informationsluckan för att få en papperslapp med tid och tågnummer.
På frågan om engelska talades hänvisades vi direkt till utrikesluckan.
Ny, längre kö. Utrikesluckan talade engelska, men förstod inte vad vi pratade om för direktvagn och kunde naturligtvis inte sälja en biljett utan tågnummer.
Tillbaks till informationsluckan. Ny kö.
Vid informationsluckan förklarades på blandspråk att vi ville titta i den tidtabell som låg innanför luckan. Inga problem, genast blev Konsulten och Den folkvalde inbjudna till andra sidan glasrutan för att själv bläddra fram svaret på våra frågor. Kunde vi få köpa en tidtabell? -Den säljs inte, men vänta lite. Så kom en kollega som tog oss med till nästa rum, och där kunde en Red Voznje (=tidtabell) byta ägare för en rund summa pengar (typ 70 SEK). Men det skulle visa sig vara väl använda pengar.
Tillbaks till utrikesluckan. Ny ännu längre kö. Den här gången med en tidtabell att peka i;
-Nej det där tåget vet jag inget om, det finns inte.
-Du kan köpa en biljett till tåget Bar - Belgrad, och sedan Belgrad - Skopje.
Bara att ge upp.
I en annan del av stationshuset visade det sig finnas en resebyrå som bland annat sålde tågbiljetter. Nytt försök. Ingen kö och vänligt bemötande på perfekt Oxfordengelska. Men nej; efter ett försök med bokningsdatorn konstaterades att det tåget/kursvagnen endast kan bokas från Bar...
Som tröst för den förlorade matchen mot serbiska stadsjärnvägen slog vi oss ned på en uteservering på stationens spårsida och studerade folklivet över en pilsner.
Bland annat pågick billastning i nattåget till Bar vilket sker över en del av plattformen. Två bangårdsvagnar med ramper till respektive våning i bilvagnarna står permanent parkerade på detta spår, resenären kör ombord själv och två man surrar bilarna i vagnen, det hela verkar ganska okomplicerat. Biltågen är relativt utbredda i Serbien, framförallt i nattåg genom bergen.
Sen var det dags att ge sig ut på stan för en bit mat å så, Belgrad är en både vacker och trevlig stad (förutom tågbiljettköperiet då) med ett ordentligt nattliv...