Mot Marocko!

Det här är en reseberättelse från en resa jag och två kompisar gjorde i mars 2023.

Hem Bilder Resor

---

---

Del 16, spårvägen Rabat - Salé

Rabat och Salé har en modern spårväg invigd 2011. Efter förlängning i båda ändarna 2022 är systemet 26 km långt och har 43 hållplatser. Det är två linjer som går mellan de båda städerna på den nya Pont Hassan II bron över floden Bou Regreg.

Det har funnits en "spårväg" i Rabat tidigare i form av en smalspårig, 600 mm, lokalbana med två linjer i staden och till Salé som kallades tramway. Den öppnades 1917 och trafikerades med ång- och motorlok till c:a 1930 då den lades ned.

Den moderna spårvägens linje 2 passerar utanför murarna till Medinan, gamla stan, i Rabat där vi varit en stund.

Vi går bort till hållplatsen Médina Rabat, köper en biljett i automaten och kliver på en vagn österut mot Salé. Till skillnad från i Casablanca finns det inga spärrar på plattformarna utan det är ett öppet system som man är van vid från Europa.

Så här på lördagseftermiddagen är det hyfsat gott om plats ombord.

Snygga geometriska mönster i taket! Tror inte jag sett det på spårvagnar tidigare, men taket är ett bra ställe för konstnärlig utsmyckning av kollektivtrafikfordon.

Det får förstås inte vara "för mycket" men geometriska ornament är lagom att vila blicken på en stund utan att vara påträngande. Inom islamsk konst finns mycket geometriska mönster, vilket har sin grund i att avbildande av levande varelser inte tillåts.

Spårvägen i Rabat - Salé har 66 Citadis 302 vagnar från Alstom, 32 meter långa och 2,65 meter breda. 60 av dem är lite udda genom att de är "falska" tvåriktningsvagnar med bara en förarhytt, och därmed alltid måste köras i tvåvagnståg kopplade bak-mot-bak i ett 65 meter långt tåg.

6 vagnar är normala tvåriktningsvagnar med två förarhytter och kan köras som enkelvagnar (tidigare på linje 2 under sommaren) eller i tvåvagnståg.

Vagnarna är semipermanent kopplade med gamla hederliga Albert koppel(?) och kablar. Och ett koppelklättrarskydd i form av en skylt.

Varianten med 65 meterståg bestående av parkopplade vagnar med bara en förarhytt vardera finns även i Casablanca (Marocko), Tunis (Tunisien) och Sidney (Australien). Det blir billigare än "riktiga" tvåriktningsvagnar och har klara fördelar mot långa "odelbara" vagnar. De längsta Citadis spårvagnarna är annars 55 metersvagnar i Dublin.

Två bröder åker spårvagn. Längst bak bakom sista dörren finns en "barnkupé" med tre säten i stället för förarhytten. Men vagnen blir också lite kortare än om det funnits en hytt.

Kontrollavgiften är visst 50 dirham, samma i kronor, om man blir påkommen utan giltig biljett. Biljetter (6 dh/kr för en resa) köps i förväg eller i automater på hållplatserna och stämplas i valideraren ombord.

Rabat och Salé är mer eller mindre sammanväxta, men precis kring floden är det ett litet avstånd mellan stadsbebyggelsen i respektive stad. Men det byggs både nya bostäder och annat längs Bou Regreg. När vi åker över bron ser vi närmast den nya Grand Théâtre de Rabat, ett kulturcenter för scenkonst under byggnad, och längre bort Tour Mohammed VI en 55 våningars skyskrapa på Salésidan floden, också under byggnad.

Nästan direkt efter bron finns en gemensam hållplats i Salé innan de båda spårvagnslinjerna delar sig. Den gemensamma sträckan är bara tre kilometer av spårvägens 26 km. Linje 2 som vi åker med viker av söderut och vi är snart ute i en förort. Efter en stund har vi tröttnat och kliver av..

..vid hållplatsen Hay Moulay Ismail. Hållplatsnamnen anges på franska, berber och arabiska. Lite lustigt mönster i väderskydden! De är nog främst solskydd, och vill man inte skydda mot vind behöver man ju inte ha en glasskiva i bakkanten på väderskyddet!

Hållplatstidtabell för linje 2 på franska och arabiska, linje 1 har liknande trafik. Förutom dessa finns det realtidsinformationsskyltar på stationerna som visar de närmsta tre tågen. Nu på lördagen är det 10 minuters trafik. (Lundi - Vendredi = M - F, Samedi = L, Dimanche & jours fériés = SoH)

Hållplats Hay Moulay Ismail, och sträckan söderut, ligger mitt i gatan. Det här är en del av den senaste förlängningen från 2022 då linje 2 förlängdes i båda ändar.

Precis norr om hållplatsen går spårvägen över mellan mitt- och sidoförlagt reglerat med en trafiksignal.

Vagnen mot stan kommer..

..och eftersom vi just missade den så vi kan lika gärna gå en hållplats i riktning mot stan. Gångbanan på den här sidan gatan är som synes inte så bred, och spårvagnarna drar på rätt bra här där det går...

Nästa hållplats är Zarbia som ligger vid sidan av gatan, men i övrigt är utformad likadant som den förra. Snyggt och ganska franskt. Det verkar finnas en bemannad biljettlucka i kuren, men den var stängd nu på lördagen. Längre bort en biljettautomat. Plattformen ut från stan saknar dock helt biljettförsäljning.

Notera också det korta räcket vid plattformskanten mitt på plattformen som täcker luckan mellan de båda vagnarna.

Så kommer vagnen mot stan och vi hoppar på. Det är bara det att vi inte har hunnit undersöka om biljettautomaten vill ge oss en ny biljett, och vid nästa hållplats kommer biljettkontrollen! Men det gick bra att som turist åkta fel på vår tidigare biljett. Och en uppmaning att köpa en ny biljett i automaten.

På plattformen vid Bab Lamrissa i centrala Salé, där de båda spårvagnslinjerna går ihop, hittar vi en biljettautomat och tänker att det är lika bra att försöka mata den med sedlar på en gång. 6 Dirham (= 6 kronor) kostar en resa. Då får man byta till den andra spårvagnslinjen inom en timme, men inte åka tillbaks eller göra uppehåll.

En norrgående vagn passerar. Vad vi såg är hela spårvägen byggd på reserverat utrymme men med gatuspår i asfalt eller betong och mest utan räcken eller stängsel. Här i centrala Salé har man skärmat av spårområdet från gångytorna på ett snyggt sätt med blommande häckar.

Vi lämnar spårvägen och går in genom en av portarna till gamla stan i Salé och hamnar i dess Mellah, de judiska kvarteren.

Och vidare upp i de arabiska kvarteren, lite mindre välordnade...

Vi sätter oss med en kaffe i skuggan under ett kafés markis och tittar på folk en stund. Det känns att Salé är klart mer konservativt än Rabat, eller Casablanca för den delen.

Det börjar bli dags att ta sig tillbaks till Casablanca, så promenerar tillbaks genom Salés medina och ut genom en port i stadsmuren.

Precis utanför är vi tillbaks vid hållplatsen Bab Lamrissa i centrala Salé där vi gick av för en stund sedan, och tar en vagn på linje 1 mot Rabat.

Vid Place Al Joulane i Rabat delar sig linjerna och går olika väg genom centrum. Vardera linjen har sin egen hållplats på olika sidor ett gathörn, så det är ingen riktigt bra bytespunkt för vinkelresor inom Rabat. Här syns linje 2:s hållplats genom fönstret på en spårvagn på linje 1.

Snart är vi framme vid hållplats Mohammed V Gare de Rabat vid järnvägsstationen och kliver av. Här i Rabat är petit taxi som synes mörkblå!

---