Mot Marocko!
Det här är en reseberättelse från en resa jag och två kompisar gjorde i mars 2023.
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Det finns en bemannad biljettförsäljning med lite konstiga öppettider, 06.30 - 19.45 men stängt 3*40 minuter en halvtimme innan tågen går. Men när vi kom i gårkväll hade den redan stängt för dagen. Lite pyssel med platsreservationer för Interrail tydligen, eller bara ovant, men det är det är lugnt på stationen så den vänliga tjejen i luckan tar sig tid att ordna med att antal bokningar och småprata. En helt annan takt på livet här än norra Spanien känns det som.
Korglutningen på dessa sker med ett CAF-konstruerat system som kallas SIBI, Sistema Inteligente de Basculación Integral ungefär intelligent integrerat korglutningssystem, som använder GPS och kan börja luta innan tåget kommit in i kurvan. Systemet finns bara på S-594.1 och S-598 motorvagnar och tillåter "hastighetsklass D" med 1,8 m/s² sidoacceleration på en banan som BISI "hittar". På en "okänd" bana används enbart givare i tåget och då tillåts "hastighetsklass B" med 1,2 m/s² sidoacceleration. Spanjorerna har olika hastigheter skyltade för olika hastighetsklasser (liksom ERTMS) istället för procentuellt överskridande av grundhastigheten som i Sverige (Svenskt A-tåg motsvarar 0,65 m/s², B-tåg 0,98 m/s² och S-tåg 1,6 m/s²).
De klassiska färjorna som också tar lastbilar går till Tanger Med, som är den nya hamnen fem mil öster om stan. Det går också snabbfärjor Tarifa - Tanger Ville med bussanslutning från Algeciras, och då kommer man till gamla hamnen i centrala Tanger. För att ta sig Algeciras - Tanger får man alltså åka buss på endera sidan sundet. Vi tyckte det verkade roligare med en klassisk båt, så det fick bli Algeciras - Tanger Med.
I terminalbyggnaden blir det först säkerhetskontroll med bagageröntgen, sedan en trappa upp för passkontroll och därefter väntan innan ombordstigning.
Africa Morocco Links andra fartyg M/S Morocco Star är före detta DSBs och sedan Scandlines tågfärja M/S Prins Joachim. Det verkar gå många fartyg med skandinaviskt förflutet i dessa farvatten.
Det fanns fem systrar för tågfärjeleden ägda av östtyska och sovjetiska rederier, men en sjätte avbeställdes vid murens fall. I alla fall tre av dem, M/S Mukran, M/S Kaunas och M/S Greifswald, har trafikerat Sverige på olika sätt.
Tågfärjeleden Klaipeda - Mukran var ett sätt att undvika det "opålitliga" Polen för transporter mellan Sovjet och Östtyskland. Den trafikerades med bredspåriga tvåvåningsfärjor och i hamn fanns ramper till övervåningen och i östtyska Mukran även omspårningsanläggning mellan bred- och normalspår. Växling till respektive våning kunde ske parallellt och 103 vagnar på 1540 spårmeter lossades och lastades på fyra timmar. I hamnarna fanns två färjelägen så att två fartyg kunde lossas eller lastas parallellt.
Passkontroll sker genom att man någon gång under resan när man tycker det passar går till gränspolisens bås ombord, fyller i alla papper, svarar på eventuella frågor och får passet stämplat. Som svensk krävs inget visum till Marocko och det hela är krångelfritt. Sedan kollas att man har stämpeln snabbt när man kommer iland. Ganska smidig lösning.
M/S Wasa Express byggdes 1981 som M/S Travemünde och har sedan bland annat varit Gotlandsbolagets M/S Thjelvar och sommaren 1997 samt 2012 - 2021 insatt Umeå - Vasa som M/S Wasa Express. Därefter såld till Egypten och utchartrad till Baleària 2021 - 2023.
Det finns även planer på en "Gibraltartunnel" mellan Tanger och Algeciras. Det skulle vara en 40 km lång och 300 meter djup järnvägstunnel där Gibraltarsund är som grundast (men inte smalast). Det finns en överenskommelse mellan Spanien och Marocko, och 2023 har pengar avsats för planering och konstruktion. Möjlig byggstart är 2030.
I färjeterminalen finns det förutom biljettkontor och så även bank, växlingskontor och några bankomater. Lika bra att ta ut några Dirham tänker vi. Sen går vi ut och försöker ta oss till stan.
Stillastående bilar i två rader, ett djupt dike och en vägkant där man går. Det känns ändå att vi har kommit en liten bit hemifrån...
Del 11, över Gibraltarsund
Efter frukost tar vi en promenad ned till stationen i Algeciras för att fixa med platsreservationer till hemresan.
Vi tar en titt ut på plattformarna, det står en Serie 598 motorvagn och ett par Serie 334 lok uppställda liksom Talgotåget vi kom med igår. Förutom det enda Intercity tågparet härifrån till/från Madrid går det tre Media Distancia, dvs. regionaltåg, till/från Antequera-Santa Ana med anslutning till höghastighetståg. Media Distancia tågen går med S-589 motorvagnar, CAF byggda dieselmotorvagnståg med tre vagnar från 2004 - 2005 med korglutning och sth 160 km/h.
RENFE om sina S-598
Spanska Wikipedia om RENFE Serie 598
Vid plattformarnas slut står två andra lok uppställda, två RENFE-Mercancias (godsbolaget) Serie 333.3 som jag gissar kommit hit med ett godståg. Dessa är formellt ombyggda "spanska MZ" Serie 333, fast ombyggnaden är nog snarare en nybyggnad där Alstom återanvänt motor och generator från ett GM-Macosa lok.
Engelska Wikipedia om RENFE Serie 333
Klara på stationen tar vi en promenad genom stan. Mitt minne från förra gången jag var här, för över 20 år sedan på väg till Gibraltar, var att stan var grå och trist. Nu tyckte jag den var fin men kanske lite sömning. Det kan nog ha hänt en del här också på senare år...
Några bilder till från Algeciras
Ett torg något kvarter från stationen där..
..gatuträden är olika citrusträd!
Vi letar runt i centrum efter en affär som säljer en keps till rimligt pris. Storebror blickfångare lämnade den förra på tåget från Portbou i förrgår.
På gågatan i centrum har restaurangerna börjat öppna för lunch. Lokalbefolkningen och vi verkar ha olika uppfattning om det är varmt ute med tanke på klädseln...
Plaza Alta verkar vara det fina torget med kyrkan och springbrunnen.
Det rör sig en del folk i gamla stan och gör dagens inköp i småaffärerna..
..eller på torget. En saluhall hittade vi också.
Ett annat torg med frukt- och grönsaksförsäljning. En och annan skylt är på arabiska, det är inte långt till Nordafrika.
Vi går ned till hamnen och kollar läget, var båtarna går och hur man köper båtbiljett till Afrika, sedan tillbaka upp till hotellet. Arkitekturen i Algeciras är blandad... I bakgrunden hamnkaptenens kontor och trafikledningstorn.
Innan 12 checkar vi ut från det coola Hotel Reina Cristina, tar packningen och går ned på stan. Tvärs över gatan från hamnterminalen hittar vi en uteservering i skuggan där man kan käka lunch. Okej, men inte mer än så.
Fler bilder från Hotel Reina Cristina
Med mat i magen knatar vi ut till färjeterminalen där vi varit och rekat någon timme tidigare. Det är inte så långt, man får gå genom några glasgrindar för att komma in på hamnområdet och korsa flödet av lastbilar innan man når färjeterminalen. I en separat byggnad till höger om själva färjeterminalen ligger biljettkontoren.
Det är tät färjetrafik över Gibraltar sund med ett flertal rederier. "Huvudlinjen" är Algeciras - Tanger Med, men det går också tät trafik på "inrikeslinjen" Algeciras - Ceuta (spansk exklav på afrikanska sidan sundet) och enstaka avgångar i veckan Gibraltar - Tanger Med, som i stället helt undviker Spanien (eftersom Gibraltar är en brittisk exklav).
Fyra rederier seglar på linjen och vi väljer marockanska rederiet AML, Africa Morocco Link, som förutom det coolaste rederinamnet har 30% Interrail rabatt. Det står noga angivet på deras hemsida, men i biljettluckan var det inget de kände till. Men efter att ha kollat, ringt och frågat hur, kollat våra app-Interrail-kort, ringt och kollat igen, fått en skärmbild mailad, kopierat passet osv. lyckas de båda herrarna i AMLs biljettförsäljning boka plats och trycka ut varsin biljett för 27 € med rabatt. Södra Spanien är fortfarande en annan tidszon där alla är vänliga men allt tar tid...
Africa Morocco Links hemsida
Ombord på båten hittade vi denna fina reklamskylt för Interrailrabatten. Lite kul att den illustreras med en bild på ett norskt tåg i fjällmiljö, nästan så långt härifrån man kan komma med Interrail...
En sista bild från Europa, och så kan vi gå in i själva terminalbyggnaden.
Sammantaget går det ungefär en båt i timmen till Tanger med olika rederier, men ibland går det två båtar samtidigt och ibland är det längre emellan båtarna. Till Ceuta är det liknande trafik.
Efter lite väntan får vi gå ut och embarkera via en matargång. På vägen går vi förbi Naviera Armas M/S Volcán de Tamasite, byggd 2004 för rederiets trafik till Kanarieöarna men som nu går Algeciras - Tanger Med och ska gå en halvtimme efter oss.
Men vi ska åka med M/S Morocco Sun byggd 1979 i Belfast för British Railways för Sealink trafiken som M/S Galloway Princess, senare Stena Lines M/S Stena Galloway hela tiden på Irländska sjön. 2002 såldes hon till Marocko och sattes in Tanger - Algeciras som M/S Le Rif till 2014, sedan upplagd några år till 2019 då hon (chartrad) blev Africa Morocco Links M/S Morocco Sun. En ren bilfärja även om hon var byggd för British Railways, det är ju ändå annan spårvidd på Nordirland (och Irland) än resten av Storbritannien.
Om M/S Morocco Sun på Fakta om fartyg
Först biljettkontroll sen får vi gå uppför Morocco Suns landgång. Totalt är vi kanske tio passagerare som går ombord till fots.
Så lägger vi ut från Algeciras och lämnar Europa för Afrika!
Nästan direkt efter avgång passerar vi containerterminalen och möter strax..
..FRS M/S Kattegat, byggd 1995 som Mols-Liniens M/S Maren Mols för trafik mellan Själland och Jylland. Såld 2011 och insatt Århus - Kalundborg för FRS Kattegat-Ruten som M/S Kattegat innan hon flyttades till Algeciras - Tanger för FRS Iberia 2014.
Vid vågbrytaren ligger ett annat fartyg med nordisk anknytning upplagd. Inter shippings M/S Med Star som 2018 - 2023 gått Algeciras - Tanger byggdes 1986 i Japan som M/S Queen Diamond och var inchartrad kring 2014 av Gotlandsbåten för att gå Visby - Västervik som M/S Vastervik, men det blev aldrig något av med den trafiken.
Snart möter vi tidigare statliga spanska Trasmediterraneas snabbfärja HSC Ciuadad de Ceuta på väg från Ceuta till Algeciras. Hon är byggd 2001 i Australien på spekulation och sålt till Trasmediterranea 2003 som HSC Milenium Dos och insatt mellan spanska fastlandet och Kanarieöarna, senare omdöpt till Ciuadad de Ceuta och flyttad till Gibraltarsund.
Trafiken är tät och strax efter möter vi f.d. tågfärjan M/S Vilnius på väg från Tanger Med till Algeciras för Inter Shipping. M/S Vilnius byggdes 1987 i Wismar, Östtyskland för sovjetiska LISCO, Lithuanian Shipping Company, som tågfärja för Klaipeda - Mukran. Ursprungligen fanns det endast plats för 12 passagerare, men för över 100 godsvagnar på tio spår i två plan!
Om M/S Vilnius på Fakta om fartyg
Tyska Wikipedia om tågfärjeleden Mukran - Klaipeda
Gibraltar! Klippan sticker verkligen upp över den låga kusten intill. Passagerarfartyg lämnar hamnen i Algeciras norrut, rundar vågbrytaren och gör en gir i Gibraltarbukten för att komma söderut och man får en bra vy av Gibraltar.
Den marockanska flaggan vajar i vinden!
En stor anledning att åka med en klassisk färja i stället för snabbfärja är att man kan stå ute på däck, en helt annan känsla att stå ute och se Gibraltar och Europas sydligaste utpost försvinna mot horisonten än att sitta instängd bakom en skitig ruta.
Eller att stå och se ut över fören när Afrika långsamt närmar sig medan solen glittrar i vågorna.
Vi slår oss ned i en soffa vid baren. Gott kaffe gör de i alla fall. En macka, något sött eller lite snacks går också att få i den torrlagda baren. Marocko är förstås ett muslimskt land, men utbudet beror nog mest på att de flesta passagerarna här är lastbilschaufförer.
Det finns också en stor, tom och trist salong. Och några halvt städade toaletter, men inte så mycket mer bekvämligheter för passagerarna.
Duty Free shopen var inte särskilt spännande och buffé restaurangen såg jag inget av, den var nog stängd åtminstone för tillfället.
Den stora behållningen med M/S Morocco Sun är att man kan vara ute på däck. Vädret är behagligt med sol och en lätt bris under den 90 minuter långa överfarten. En väldigt lagom båttur denna dag!
Vi närmar oss den afrikanska kontinenten, Marockos kust är bergig!
Så anländer vi Tanger Med. Den nya hamnen är stor och ligger utslängd långt norr om staden.
Vid kaj i Tanger Med ligger det spanska rederiet Baleàrias inchartrade M/S Wasa Express, som gick en timme före oss från Algeciras.
Vid nästa pir ligger FRS M/S Tanger Express, byggd 1996 som Mols-Liniens M/S Mette Mols för trafik mellan Själland och Jylland men såld och insatt Algeciras - Tanger för FRS Iberia 2011. En syster till M/S Kattegat som vi mötte tidigare. Morocco Sun vänder runt och lägger till på andra sidan piren.
Två bröder redo för Marocko på Morocco Suns bildäck, dit vi blir nedskickade vid ankomst till Tanger Med.
Tillslut är M/S Morocco Sun förtöjd och porten öppnas mot Afrika!
Vi är 11 personer som går över lastrampen i aktern innan bilarna börjar köra av. Mest lastbilar ombord. Förutom oss tre svenskar två britter(?) och sex marockaner som inte verkar känna varandra. Några utställda staket och ett övergångsställe leder oss över vägen från färjelägena intill.
En väntande skyttelbuss, typ flygplatsbuss, skjutsar oss från piren i RoRo hamnen bort till terminalbyggnaden.
Färjeterminalen Gare Maritime i Tanger Med har en egen järnvägsstation! En elektrifierad järnväg har byggts hit ut från Tanger, främst för gods. Hamnen i Tanger Med är en av de 50 största godshamnarna i världen och Afrikas största hamn.
Stationen ligger under terminalbyggnaden med rulltrappor direkt ned till plattformarna. Tyvärr går det inga tåg...
Tidigare gick det ett par tåg om dagen, men det verkar ha upphört under pandemin. Förhoppningsvis kommer det i gång igen.
Utanför hamnterminalen finns det gott om taxibilar och vi får ett antal erbjudanden om skjuts till stan. Lite olika priser, men alla orimligt höga för sträckan. Det ska också gå en buss framför terminalen direkt till stan, men den har nyss gått och det är en stund till nästa så vi fortsätter över parkeringen och upp till stora vägen för att se om det går att flagga ned någon passerande buss eller linjetaxi.
Vi behöver inte vänta många minuter innan det kommer en buss som det står Tanger - Fnidaq - Bab Sebta på. Går den till Tanger? Det borde vara på den här sidan vägen. Men Fnidaq ligger längre bort längs kusten. Kanske visar skylten bara linje och inte destination? Vi frågar och får någons sorts Oui till svar, så vi lastar in väskorna och kliver på.
Förutom förare finns det konduktör ombord som kommer runt och säljer biljetter. Vill minnas att det kostade 7 Dirham, lika mycket i kronor, per person för en timmes resa. Passagerarstatistik verkar också viktigt, konduktören skriver kontinuerligt av numren från biljettblocket i en grön blankett.
Marockansk luftkonditionering -öppen dörr- är på medan bussen slingrar sig fram längs kustvägen. Den är kurvig och går brant upp och ned över bergen vid havet, väldigt vackert både med havet och gröna bergssidor med getter och små byar. Körstillen är marockansk. Bussen stannar på otaliga ställen och konduktören kliver ut och "jagar in" folk. Efter ett tag är det ståplatsfullt.
När bussen kommer in i Tanger börjar folk kliva av vart efter. Vi vet inte riktigt var busstationen i Tanger ligger, så vi går av vid järnvägsstationen när busskonduktören pekar ut den. Vi ska ändå kolla var den ligger, hur man köper biljett och så för den vidare färden härifrån.
Mer från Tanger
Efter att ha spanat in stationen inför morgondagen var det dags att ta sig mot hotellet för att bli av med packningen. Det borde gå en buss i alla fall en bit i rätt riktning. Eller till och med två till olika ställen. Men vi lyckades inte hitta någon hållplats, inte ens för den av linjerna som vi såg passera flera gånger. En massa taxi passerade på gatan, men alla fulla. Så vi började gå i rätt riktning.
Efter en bit bestämde vi oss för att det var trevligare att gå längs vattnet och gick ett kvarter till höger. I centrala Tanger finns numera en badstrand Plage municipale. Jag tror inte riktigt det var någon som badade men ändå en del folk på stranden. Före 2002 gick järnvägen till den gamla stationen i Tanger vid gamla stan ungefär här.
En spelande och sprutande fontän. Många mammor med barn som leker i fontänen. Några blev nog blöta...
Efter att den nya hamnen i Tanger Med byggdes och det mesta av hamnverksamheten flyttat ut dit har Tanger öppnat sig mot vattnet. Mycket av det tidigare hamnområdet i centrala staden har blivit badstrand, parker och marina. Ute på en av pirerna har det byggts lyxlägenheter, som det ska bli mer av liksom hotell.
Vi passerar den gamla järnvägsstationen och korsar den palmkantade Plaza Espana på andra sidan gatan.
Sedan kan vi ta vänster och uppför backen och in bland gränderna i Medinan (gamla stan).
Via vindlande gränder kommer vi till detta torg. GPS:en tappar bort sig i de smala gränderna men det går bra att tolka riktningar från kartan tycker jag, lite förundrad över ungdomens ovana att läsa en karta utan blå prick som flyttar sig. Jag måste säga att jag är lite fascinerad av folklivet i Medinans gränder!
Till slut kommer vi fram till hotellet, det blev en lång promenad från stationen med packning. Den trevlige hotellägaren är pratsam och rekommenderar en bra restaurang. Typ kusinens restaurang, men bra ändå...
Från vårt rum högst upp i huset har man bra utsikt över hamnen och Tangerbukten!
Vi promenerar iväg och äter middag på den restaurang hotellet rekommenderat för att slipa leta och tveka när det nu blivit ganska sent. Sedan en promenad runt i närheten och ut ur en av portarna till gamla stan, här sedd från utsidan.
Även utanför gamla stan är det mycket folk i rörelse så här på kvällen. Och bara precis utanför gamla stans "murar" är arkitekturen en helt annan med pampiga kolonialtida byggnader. Det får vi upptäcka mer av imorgon!