Mot Marocko!
Det här är en reseberättelse från en resa jag och två kompisar gjorde i mars 2023.
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13
Del 14
Del 15
Del 16
Del 17
Del 18
Del 19
Del 20
Del 21
Del 22
Nu är vi också kapp resplanen igen efter att ha tappat ungefär ett dygn på strejken i Frankrike. Det fick bli lite mindre tid i Spanien än planerat.
Madrid Puerta de Atocha byggdes 1992 i samband med den första höghastighetsbanan till Sevilla. Då var sju spår normalspåriga och åtta bredspåriga, men i två omgångar har de konverterats och nu är alla femton normalspår. Alla fjärr- och regional på bredspåret går numera från lokalstationen Madrid Atocha-Cercanías intill och är genomgående via tunnlarna till Madrid Chamartin (eller längre). Från början var det också 3 kV/DC elektrifiering, men nu är det 25 kV/50 Hz.
Just detta spår kommer att tas bort för att ge plats för lyftpaket till en underjordisk genomfartsstation med fyra plattformsspår kopplad till den normalspåriga tunneln under centrum till Madrid Chamartin. Idag finns det bara en provisorisk koppling till normalspårstunneln utan plattform här, och pga. kapacitetsbrist går en del höghastighetståg från Levanten (Valencia, Alicante mfl.) förbi utan att stanna och i stället till/från Madrid Chamartin.
S-252 finns både som normal- och bredspåriga, ursprungligen byggdes 15 som normalspåriga och 60 bredspåriga men de har byggts om efter behov under åren genom att byta boggier. De första 30 är tvåsystemslok för 25 kV/50 Hz och 3 kV/DC, resten enbart 3 kV/DC. Några har också anpassats för 1,5 kV så de kan gå i Frankrike, men de blir lite trötta på halv spänning så de drar inte godstågen längre än till Perpignan. Liknande lok finns också i Portugal som CP Serie 5600.
Men Interrail kostar tillägg/platsreservation på Intercity tåg 6,50 € i Estandar (2:a klass) och 10 € i Confort (1:a klass).
Efter knappt tre timmar på höghastighetsbanan kommer vi till stationen Antequera-Santa Ana, som ligger mitt i ingenting men är bytesstation mellan bredspåriga regionaltåg och normalspåriga höghastighetståg.
Här är det är två parallella spårviddsväxlare inbyggda i ett hus, och det är placerat i en "grop" med anslutande spår lite högre så att ett tågsätt i båda riktningarna själv kan rulla in genom spårviddsväxlaren utan lok. Sen drar man upp det på andra sidan med det nya loket. Ganska listigt! Det är bara vagnarna som kan byta spårvidd, loken håller sig på "sin" sida spårviddsväxlaren. I det här fallet byter man också från el- till diesellok. Det hela går ganska smidigt men tar ändå typ en kvart.
Det här är stället detta görs med lokdragna tåg. I övrigt har man numera spårviddsväxlande motorvagnar, antingen CAF byggda S-120/S-121 motorvagnar eller de Talgo baserade S-130/S-730 där vagnstammarna har fast kopplade drivenheter. Då är det bara att köra igenom utan att stanna (15 km/h). Planen är att sätta in S-730 tåg Madrid - Algeciras 2024.
Strax passerar vi den lilla järnvägsknuten Bobadilla utan att stanna medan Tkl med röd mössa står på plattformen och ger avgång. Kontraster mellan det nya och gamla. Banan Bobadilla - Algeciras är enkelspårig, oelektrifierad och krokig. Långsam men vacker!
Idag är sth är 120 km/h, men med många nedsättningar. Planen är att rusta upp Bobadilla - Algeciras för 160 km/h, elektrifiera och förse med treskensspår för att möjliggöra normalspårståg hela vägen till Algeciras. En del arbeten är redan utförda.
Ganska enkel matservering numera, borta är restaurangvagnen med vita dukar och separat köksvagn i Talgotågen som jag mins från min första tågresa i Spanien tjugo år tidigare...
Det blev mycket tågåkning denna dag, men vi har också åkt igenom nästan hela Spanien från Girona i norr till Algeciras i söder på en dag!
De båda Blickfångande Bröderna gick ned på stan för att käka vegansk tapas på ett ställe Lillebror blickfångare läst om. Själv var jag dödstrött och tyckte mackan på tåget fick duga som middag och stannade kvar på hotellet och dunade i stället.
Del 10, spårviddsväxlande Talgo
Vi hinner lagom käka upp lunchen innan det är dags att gå tillbaks till Madrid Atocha stationen och den tropiska trädgården. Vårt Intercity tåg 15.05 till Algeciras är skyltat spår 15 och Planta Baja, dvs. bottenvåningen, så vi går rakt fram under skylten.
Bland butikerna hittar vi en säkerhetskontroll/bagageröntgen och kommer in i den undre avgångshallen. Jag gissar att detta var ursprungligen var ankomsthall innan den nya gångbron längre ut byggdes tillsammans med den nya ankomsthallen för ungefär tio år sedan.
Biljettkontroll för att komma ut på plattformen.
Intercity 9330 gör inte så många stopp, men det tar fem och en halv timme till Algeciras.
Så får vi komma ut på plattformen till det väntande Talgo tåget. Rullbandet till höger kommer från den övre avgångshallen.
För något år sedan rensade RENFE bland "varumärkena" och buntade ihop några till Intercity. Det kan numera vara två saker, antingen motorvagnar med regionaltågsinredning men som går långa sträckor, eller lokdragna tåg med Talgo vagnar. Talgo tågen går numera bara på bredspåret, förutom ett sista kvarvarande tågpar som växlar spårvidd: Intercity 9330/9331 Madrid - Algeciras.
Vårt Intercity tåg består av ett Talgo VI tågsätt, även kallade Talgo 200. Som alla Talgotåg är det en fast kopplad vagnstam med radiellt inställda enkelaxlar mellan de korta lågbyggda vagnsdelarna. Talgo VI har också passiv korglutning, omställbar spårvidd och som namnet antyder sth 200 km/h, de är byggda 1989 - 99 och finns både som dagtåg och sovvagnståg. I änden en dieseldriven generatorvagn och sedan trefas 380 V elsystem ombord. Dessa tågsätt har också förarhytter i änden så de kan användas som manövervagnar.
Tåget dras av ett Serie 252 lok. Dessa är en utvecklad variant av tyska BR 120 byggda 1991 - 96 med sth 200 km/h och som används i både gods- och persontåg. Fast nu är det här det enda lokdragna persontåget på normalspår...
Vi har Confort säten (förstaklass) i vagn 1, här sitter man riktigt bekvämt! Talgotågen har vändbara säten så alla är vända i färdriktningen, utom sätena längst fram i vagnen där det blir en sittgrupp (dvs. sätena med ryggen mot väggen i varje vagnsände är fasta).
Vi rullar ut på höghastighetslinjen söderut och snart har vi lämnat Madrids förorter och befinner oss på landet bland olivträden. På en lång sträcka söderut finns det inga stationer längs höghastighetsbanan. Vid Ciudad Real ansluter den gamla banan, och en bra bit går det ett bredspårigt enkelspår parallellt med den dubbelspåriga normalspårsbanan.
Det är dags att sträcka på benen så vi går i väg till cafévagnen och tar en kaffe. Menyn är ungefär exakt samma som i AVE vi åkte tåget innan. Barvagn är nog en bättre beskrivning, en bardisk för servering och ståbord längs väggarna.
Riktig espressomaskin förstås! Det är långt mellan uppehållen så konduktören har gott om tid att hänga i baren.
Kaffe med ständigt varierande utsikt!
Lite söder om Cordoba viker höghastighetsbanan mot Malaga av från den ursprungliga mot Sevilla. Landskapet blir allt torrare när vi rullar söderut genom Andalusien.
Infoskärmen i vagnen visar aktuell hastighet mm. Tåget har sth 200 km/h och på en bana för 300 km/h med bra spårläge går Talgo vagnarna väldigt bra.
Dags att byta spårvidd på tåget! Efter ett kort stopp vid plattformen rullar vi fram en bit och loket kopplas av och körs åt sidan på ett stickspår. Vagnstammen har en förarhytt i vardera änden, och föraren kliver in i den nu loklösa vagnstammen, lossar bromsen och rullar in i spårviddsväxlaren till första vagnen är igenom. Där stannas tågsättet och ett bredspårigt lok körs fram från ett stickspår och kopplas till.
Efter spårviddsväxlaren rullar vi vidare på den gamla bredspårsbanan i en helt annan hastighet. Spårläget här är också betydligt sämre och de "tvåaxliga" Talgovagnarna (det är egentligen lösa hjul som saknar genomgående axlar) går ganska stötigt i spåret.
Länge åker vi i en bred dalgång med berg på båda sidor, sedan börjar vi klättra bland bergen medan solen går ned.
Första uppehållet med lite större passagerarutbyte är Ronda, fyra timmar från Madrid.
Konduktören övervakar trafikutbytet från generatorvagnen, där det också finns tjänstekupé. Det börjar skymma och vi har en och en halv timme kvar till Algeciras.
Dags för ett besök i baren och en öl (3,30 €). En burk El Águila ställs fram upp och ned..
..så får man vända rätt och öppna. Ölen är ofiltrerad och behöver vändas för att bottensatsen ska blanda upp sig. Burken har text på båda hållen, lite kul gimmick... Och en god öl.
Lite mat behövs också. Utbudet på spanska tåg är något begränsat, men jag provar en grillad ost- och skinkmacka för 5,30 €. Helt okej, men lite snålt som middag.
Tortilla de patatas, spansk potatisomelett för 4,90 € är ett vegetariskt alternativ.
Helt veganskt är en burk nudlar som man häller kokande vatten i för 3,80 €.
Sista timmen av resan går i mörker innan vi kommer fram till tågets slutstation Algeciras, som också är (fastlands)Europas sydligaste station.
Hotel Reina Cristina
Vi knatar uppför backen till Globales Reina Cristina där vi bokat rum. Inte så långt att gå, men det känns som det normala sättet att anlända till hotellet är med bil...
Ett helt annat klimat här i allra sydligaste Europa. Apelsinträd i trädgården och blommande blommor i mitten på mars!
Hotel Reina Cristina är ett lite coolt kolonialtida hotell.
Byggt med engelskt kapital i samband med att järnvägen hit var färdig. Järnvägen, och därmed också hotellet, byggdes främst för att ta sig till den brittiska exklaven Gibraltar på andra sidan viken.
Hotellet öppnade 1901, men har brunnit och återuppbyggts under mellankrigstiden samt renoverats ganska hårt. Delvis är det som vilket 80-tals Scandic som helst. Men det är å andra sidan inte överdrivet dyrt, ungefär som andra hotell i stan. Men förr var det det-fina-hotellet, både Charles de Gaulle och Winston Churchill har bott här liksom berömdheter från kulturvärlden.
Men det finns en hel del kvar av den ursprungliga elegansen i brittisk kolonialstil med..
..en del typiskt andalusiska moriskt inspirerade detaljer. Kul kakel i trapphuset.
Hotel Reina Cristina ligger i en grön park på en kulle något söder om gamla staden.
En pool finns det också numera. Bakom den hamnkaptenens trafikledningstorn för hamnen i Algeciras-La Linea. Lite cool siluett det med!