En resa med den rumänska tidsmaskinen
Det här är en reseberättelse i något bearbetad version som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Efter viss förvirring och ett par frågor på "blandspråket" insåg vi att detta var stationen i Suceava (dit vi skulle), som ligger i stadsdelen Burdujeni... Av kom vi i alla fall och hittade den bil från hotellet som skulle köra oss vidare till Sucevita.
Suceava är annars huvudort i landskapet Bukovina och har ett mindre trådbussnät, men något besök i staden blev det inte.
Bilderna är från september 2007 och texten från samma år.
Del 5, tåg till Suceava
Vi fortsätter från Cluj-Napoca.
Efter att ha laddat med matsäck bordade vi A 1932..
..som lämnar Cluj-Napoca i nordvästra Transsylvanien 9.40 och ankommer Galati vid Donaudeltat i öster 22.41...
Trainspotting Bükkes Rumänienkarta
Vi bjöds på ett nystädat tåg, fortfarande blött på golvet och klorinluktande. Men jag gissar att det inte var lika rent tolv timmar senare, så är det med Accelerat tåg...
Dej Calatori, här grenar den oelektrifierade linjen mot Jibou och vidare mot Ungern av.
På ett sidospår stod dessa fd. östtyska "ferkeltaxar" som numera är CFR klass 79. Ett antal av dessa köptes av DB för c:a tio år sedan och är, som jag förstått det, populära bland personal och resenärer.
En bit öster om Dej blir bergen högre igen, och dem ska vi korsa...
Höet hässjar man inte på långa hässjor som i Sverige utan på många små som dessa. Naturligtvis för hand efter att ha slagit det med lie...
Andra klass väntsal i Vatra Dornei Bai...
I Vatra Dornei mötte vi en av dessa tråkiga Desirio som gärna körs även på elektrifierade sträckor som "Rapid Motor" tåg.
CFR Marfa är godsbolaget, vid Vatra Dorneis lokstation stod två blårykande lok av litera 60. Dessa rumänskbyggda dieselelektriska lok har tvingats på flera östeuropeiska järnvägsförvaltningar under den gamla onda tiden, men vad jag förstått har de aldrig varit särskilt populära utanför Rumänien.
Uppåt genom bergen följer vi en slingrande å. Sen över höga berg med små byar i dalgångarna och genom djupa skogar, Transsylvanien är verkligen vackert.
Den rumänska tidsmaskinen... Nog skulle bilden kunna vara tagen för 50 år sedan? Förutom att någon helt plötsligt står och pratar i en mobiltelefon...
Någon av alla småstationer längs vägen, men var kom getingen ifrån?
En tvåaxlig Malaxa rälsbuss littera 77 avvaktar eftermiddagens insats. Kring 100 byggda 1935 och framåt, många fortfarande i trafik på sidobanor som gärna har ett morgon-, middags- och kvällståg.
Sedan börjar det gå utför, och när vi lämnar Transsylvanien och kommer in i Bukovina blir landskapet plattare och mer böljande kuperat.
Resan skede i slutet på september, och då är det skördetid i de höglänta delarna i norra Rumänien. Ett arbete som till stor del sker för hand, höet slås med lie och hässjas för hand som här..
..potatisplockning..
..och häst å vagn för transporter. Enstaka traktorer användes för plöjning på större åkrar. Kul att få se, men ett slitsamt liv att bo på rumänska landsbygden...
Stationen i Burdujeni, enligt stationsskylten.
Väl framme vid hotellet i Sucevita, som skymtar i bakgrunden, kom detta ekipage klapprande nedför backen. Och eftersom backen planar ut här så var det dags att lossa lite på bromsen, som består av en träregel som trycks mot bakhjulen med en skruv/vev under vagnens bakgavel, vilket kusken gör genom att hoppa av i farten, veva ett par varv (varvid klapprande ökar i takt...) och sedan springa ikapp och hoppa upp igen 🙂.
De närmsta dagarna skulle vi titta på unika kloster, bevittna ett rumänsk-ortdoxt bröllop, den största bröllopsfest jag varit på och åka på utflykt med smalspårigt ångtåg mm. Men det blir nästa gång...