Amerikabilder
Det här är en reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen". Bilderna är från januari 2019.
Amerikabilder 8, Pennsylvanian
Vi tar en tur från New York, NY till Pittsburgh, PA med AMTRAKs tåg 43 "Pennsylvanian", som gör 444 miles (= 715 km) på drygt nio timmar. Här vid New York Penn station.
Avgång 10.52. Tåget består av lok, ett antal Amfleet II Coach Class vagnar, en Amfleet I Café Car och en Amfleet I Business Class vagn. Amfleet II vagnarna (som syns här) är långdistansvagnar med (dessutom manuell) dörr endast i ena änden, större fönster och..
..färre men bekvämare stolar. Sätena är vändbara och normalt alltid i färdriktningen, men den här gången var vartenda säte i hela tåget vänt bakåt. (Vagnarna är oftast vända med dörrar och bagagehyllor fram och toaletten bak, men enstaka vagnar kan gå vända tvärt om. Vid ändstationerna vänder man hela tågsättet med lok och allt på triangelspår.) De flesta vagnar har fortfarande denna blåa tygklädsel, men renovering av vagnarna är i full gång. Stolarna är ordentligt breda..
..och benutrymmet är väl tilltaget och med uppfällbara "leg rests" för att kunna halvligga bekvämt, vagnarna är främst tänkta för långresor delvis under natten. Dock finns inget armstöd mellan sätesparen som man ju kan dela med någon okänd.
En nyrenoverad vagn med lädersäten. Snyggare, men jag föredrar ändå tygsätena. Tycker lädersäten blir "klibbiga" när man suttit en stund.
I Business Class har man bara nästan lika bra sittstandard... Men då ingår förstås kaffe, juice & snacks och man slipper andraklassresenärer.
Detta är en Amfleet I vagn (jämfört med bilden ovan syns att fönstren är mindre) främst avsedd för kortväga tåg (det finns inga Amfleet II Business Class vagnar, i riktiga långdistanståg åker man sovvagn om man har råd), och jämfört med en Amfleet I Coach Class vagn är det bekvämare.
Den här gången är det bekvämare och prisvärdare Coach Class som gäller, och då får man betala ett par dollar för te, eller vad man nu ska kalla det bruna som serveras, i cafévagnen.
Efter knappt en och en halv timme kommer vi till Philadelphia där det blir riktnings- och lokbyte. Sen blir sätena i hela tåget vända i färdriktningen merparten av sträckan...
I Philadelphia får man också en halvtimme 12.12 - 12.42 att sträcka på benen och en chans att gå upp köpa något i stationsbyggnaden.
Några stationer senare blir nästa längre uppehåll blir Harrisburg 14.26 - 14.36, därefter blir det bara korta stopp för av- och påstigning resten av vägen till Pittsburgh. Hit till Harrisburg går det hyfsat många tåg, och här tar elektrifieringen och AMTRAKs bana slut. Tåget till vänster har Amfleet I vagnar och vårt till höger Amflett II, man kan ana skillnaderna i dörrar och fönster om man tittar noga.
Annars kan man titta på godståg längs vägen. Stora lok..
..och enstaka "små" lok. NS, Norfolk Southern Railway, äger banan väster om Harrisburg sedan delningen av Conrail och kör godstrafiken även på AMTRAKs bana öster om Harrisburg.
Wikipedia om Norfolk Southern Railway
Sträckan i väster är naturskön, även om januari är ganska grått och gult i Pensylvanien. Här korsas floden Susquehanna på en lång bro i Harrisburg, och sedan följer banan Juniata River en lång sträcka.
Det åker många lustiga människor med tågen i USA, en del som nyss verkar ha blivit utsläppta ur finkan, och i dessa delar av landet ganska många Amish. Amish är "traditionellt levande" kristna som bland annat inte har motorfordon, och är goda kunder till AMTRAK för resor längre än häst-och-vagn avstånd.
Svenska Wikipedia om Amish
Engelska Wikipedia har en lista på vad som är "tillåtet" för olika Amish grupper...
Vi besöker the "Café Car" igen, i mitten av vagnen finns en försäljningsdisk och på vardera sidan en avdelning med åtta bord. Detta är den vanligaste varianten, men det finns andra varianter bland annat med Business Class säten i ena halvan av vagnen.
Middag. Helt okej mikrad burgare. Prisnivån är generellt lite högre än kvaliteten, men cafévagnsförsäljningen går med ganska stor förlust för AMTRAK.
Under tiden man äter kan man sitta och försöka förstå Amish-ungdomarnas blandning av pennsylvaniatyska och engelska vid bordet bredvid. Inte helt lätt även om jag förstår både normal tyska och engelska...
Till slut når vi tågets slutstation Pittsburgh, PA en minut i åtta på kvällen, och i januari är det sedan länge mörkt då.
Denna en gång så stora järnvägsknut trafikeras idag endast av två tågpar per dag, 42/43 "Pennsylvanian" New York - Pittsburgh och 29/30 "Capitol Limited" Chicago - Washington. Och en massa godståg förstås!
Amerikabilder 9, "The Pennsylvanian"
Pittsburgs vackra Union Station från 1903, senare omdöpt till Pennsylvania Station (Penn Station) eftersom den bara trafikerades av Pennsylvania RR, används inte längre som stationshus för järnvägen..
Wikipedia om Pittsburgs Union Station
..utan har blivit "The Pennsylvanian", lyxiga lägenheter, lägenhetshotell och eventanläggning. Den imponerande vänthallen kan hyras för bröllop eller företagsevent.
The Pennsylvanian
Stationshuset har trots allt renoverats och en hel del av järnvägsmiljön bevarats, men är inte längre öppet för allmänheten.
The Pennsylvanian ligger bra till om man kommer med tåg(!) så jag bodde i lägenhetshotellet.
Om stället kan rekommenderas vet jag inte, rummet/lägenheten var bra, men de tog betydligt mer betalt än vad som avtalats och påstår bara "att det stod fel" (huruvida 90$ städning ingick eller inte). Och eftersom de tagit en deposition i förväg så gick det inte heller att stoppa betalningen... Lyric Travel är helt enkelt en oärlig firma.
Amerikabilder 10, AMTRAKs Pittsburgh
AMTRAKs nuvarande station i Pittsburgh är inte fullt lika ståtlig som den äldre... Men om man går förbi den gamla stationen, ner i ett prång och över en parkering..
..så hittar men en mer prosaisk stationsentré i ett hörn. Stationen har de lite udda öppettiderna 18.00 - 07.45, vilket förstås beror på tågtiderna. Lite mer om stationen här:
Great American Stations; Pittsburgh, PA (PGH)
Väntsal med några varuautomater, och bemannad manuell biljettförsäljning finns det. Tåget från New York ankommer 19.59 och det från Washington, DC som fortsätter vidare mot Chicago, IL avgår 23.59 så ett antal övergångsresenärer slår varje kväll ihjäl några timmar i en väntsal med Roy-Andersson-stämning...
Sedan gissar jag att det är ganska tomt tills tåget från Chicago mot Washington passerar 05.05 - 05.20 och lämnar av några som ska byta till tåget mot New York som avgår 07.30. Tidvis har det gått kursvagnar i denna relation sedan det genomgående tåget "Broadway Limited" New York - Chicago via Pittsburgh drogs in 1995, men inte just nu. Broadway i namnet syftade ursprungligen på PRRs delvis fyrspåriga "breda" linje...
En titt upp på det öde spårplanet som ligger en våning över väntsalen. Tågsättet från "Pennsylvanian" har vänts och växlats ned till plattform för morgondagens avgång mot New York. Ödsligheten bryts snart och ett godståg gnisslar förbi genom den krökta delen av stationen. Men dundret av tomma lådvagnar med hjulplattor försvinner och det blir tyst och ödsligt igen.
Så det är lika bra att gå tillbaks och lämna den ödsliga stationen samma väg vi kom.