Några reflektioner från en resa till G
Det här är en kort reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Bilderna och texten är från maj 2015.
Den gångna veckan hade Den Folkvalde ett ärende till Göteborg. Göteborg ligger längre bort än vad SL kortet tar en..
..vilket gav en anledning att åka med det röda tåg som tillhör Mass Transit Railway Express (eller är MRT bara ett namn som ingenting betyder i det svenska bolaget?).
Utifrån är ju tåget blankt och fint i alla fall.
Inuti är det också ganska blankt och fint.
Inredningen känns till och med någorlunda proper och föll Den Folkvalde ganska väl på läppen..
..även om det är mycket upp och ned inne i tåget och finns lite lustiga hörnor.
Den moderna högkvalitativa känslan förstärktes av att SMS:en som skickats ut angav en sittplats, och biljett-mailen en annan sittplats (=samma som valdes vid bokningen). För säkerhets skull ianspråktogs istället en tredje sittplats, vänd i färdriktningen. Någon fönsterplats vänd i färdriktningen gick inte att välja vid bokningen eftersom flertalet platser verkar vara "spökbokade". Nåja, i "Plus-klass" var det tämligen gott om lediga platser. Men det vore synd att inte klaga.
I "Fix-/Flex-klass" i andra änden av tåget var det dock ganska fullt, medan..
..det i mitten av tåget var helt tomt.
När det fina tåget började röra på sig uppdagades dock något: när Kineserna köpte tågen glömde de att kryssa i rutan "ljudisolering" i beställningsformuläret! Dessutom verkar de inte prenumerera på tjänsten "hjulsvarv". Ta-da-da-da-daiiiiiihhhhii-tadadadadada-skvooooooor-iiiihhh. Ungefär samma ljudnivå som när man står i vestibulen på ett X2000 tåg och försöker prata i telefon utanför den tysta avdelningen. Värst var det i Pluss-klass. Bäst var det mitt i en av de tomma vagnarna långt ifrån boggier eller dörrar. Där placerade sig prinsessan-på-fjärten för resten av resan och filosoferade över i-landsproblem, premiumprodukter och ingenjörskonst.
I expresståget finns också en kiosk. Mest bara kalla rätter vad de verkade. Och allt som skulle hade nog ännu inte kommit in i sortimentet enligt den trevliga tjejen som höll i det hela. Hur det är tänkt det ska gå att organisera en kö, uthämtning av varor samt betalning när tåget är lite mera fullt förefaller aningen oklart.
I en Pluss-biljett ingår käk. Käk är en påse och en dricka som serveras vid ens plats. Angående dricka var lättöl inte o-slut (För man kan väll inte säga att den är slut, om den aldrig har varit ombord? Fast den liksom borde funnits..).
Påsen innehåller två smörebröd, en med rostbiff och en med rökta räkor. Samt tre små dammsugare. En trerättersmeny...
Framförallt rostbiffen var god. Den Folkvalde har uppfattningen att "rökta räkor" låter roligare än det smakar gott, men den som har en annan uppfattning gillar säkert räkmackan för det var inget fel på utförandet. Storlek: mätt men inte mycket mer.
Efter tre och en halv timmes resa nåddes så rikets andra stad. Synd att de glömt ljudisolera den röda expressburen, annars hade resan i det vackra försommarlandskapet varit riktigt trivsam.
På spåret intill det som Röda Tåget ankom till stod ett Yngström-Express tåg och inväntade avgångstid mot Kristinehamn. Det är också ett lite rött tåg.
Efter avslutat möte kunde Den Folkvalde stiga ombord på efterföljande Yngström-Express tåg med destination Karlstad. Med en pendlar-vänlig avgångstid från Göteborg 16.55 var tåget välfyllt..
..men i den lilla 1:a klass avdelningen längs fram satt det endast en medresenär i ett hörn.
Den Folkvalde sjönk ned i ett brett, mjukt säte i det andra hörnet av den lilla salongen och filosoferade över forna tiders i-landsproblem, premiumprodukter och ingenjörskonst medan tåget med ett myndigt dovt rasslande for iväg över centralbangårdens växelgator. Filosoferandet avbröts dock strax av 16 bromsblock av prima gjutjärn...rhrhrrRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRrhhhh..
Ett par kupéer finns också, inklusive otvättade gardiner och lite skit i hörnen. Men man sitter som en kung och får prata i telefonen ostört. Det vore faktiskt lite synd att klaga.
AB3 is the shit! Men ärligt talat skulle en ordentlig storstädning vara på sin plats, och lite nytt tyg inte skada.
Man kanske ska våga sig ut..
..för att konstatera att det blivit ganska tomt i tåget uppåt Laxå. En B5:a och denna B1:a återfanns bakom AB3:an.
Degerfors, och slut på det roliga. Men visst ser det lite tomt ut utan bevingad falukorv i fronten på det svarta loket?
Tidhållningen från Norge möjliggjorde en promenad i det sommardoftande Degerfors innan IC 52 Oslo - Stockholm anlände.
Komforten i en A9:a kan inte riktigt mäta sig med AB3. Och sunkigheten i TÅGABs AB3 kan inte riktigt mäta sig med den i SJs BSF9.
I forntida dagar tyckte Den Folkvalde B9-familjen var riktigt flotta och fina vagnar. Detta har dock blivit föremål för omvärdering.
Skyltningen av kiosken har en personlig touch!
Men smaken på innehållet i den svarta hundmatskålen är det inget större fel på. Mexikansk köttgryta stod det nog på omslaget.
Hemma i Kungliga Huvudkommunen igen. Slutsats från resan: det är roligt med lite omväxling, men ett tråkigt grått X2000 tåg står sig ganska bra ändå!