En resa med 94 92 93
Det här är en kort reseberättelse som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Bilderna är från augusti 2009 och texten från 2010.
Den här gången blir det en lite mindre exotisk inrikes resa, men nästan så långt bort man kan komma inom landets gränser. Och med Europeiska mått är det faktiskt ganska långt.
Vi börjar en augustikväll på Stockholm C..
..och letar rätt på vår sovvagn en sjumilapromenad från centralhallen längst fram i tåget.
Första gången jag åkt SSRTs renoverade vagnar, snyggt renoverade tycker jag. Här dokumenteras duschen i WL6:ans ena ände.
Men kunde de inte hittat på något bättre att skriva på skyltarna till knapparna än vad som stod på kopplingsschemat?...
En stunds väntan på ett sent anslutande tåg i Gävle.
Dags för middag. En av poängerna med lite för långa nattågsresor tycker jag är att man kan börja resan med ett restaurangvagnsbesök, och kanske sitta kvar och ta en öl till efter maten utan att skämmas. En timme efter avgång från Stockholm var det välfyllt i restaurangvagnen. Men lagom tills vi köat oss fram till kassan och betalat blev det två platser lediga.
Viltskaven smakade alldeles utmärkt och Stiegl är en sjüsst öl. Över huvud taget tycker jag det mesta som serveras i SJs Bistro/Restaurangvagnar är ganska gott till någorlunda vettiga priser, en klar uppryckning från den pizzaslice som var det enda "moderna resenärer" ville ha för ett par år sedan. Men det skulle ju vara aptitligare om man fick det serverat i något annat än en svart hundskål.
Ett antal timmar senare är frukosten uppäten och vi har kommit fram till Kiruna. Det här var under den period i somras som tåg 94 gjorde ett tvåtimmarsuppehåll i Kiruna för att ge längre tågfri tid för banarbeten. Som en följd av detta gick ligg- och sovvagnarna bara till Kiruna så vi fick lämna vår kupé här.
Ett antal av Kirunas ungdomar hade fått sommarjobb med att ordna bagageförvaring, gratis kaffeservering, utställning mm. i godsmagasinet för resenärerna som fick ett "ofrivilligt" bonusbesök i Kiruna på sin resa norrut. Bra ordnat tycker jag. Hursomhelst blev det ett bra tillfälle att titta på världens första inomhuscentrum, träkyrkan, .., ..
När vi kom tillbaks från turistandet var tåget avkortat och nattvagnarna urväxlade, kvar var en sittvagn och restaurangvagnen från Stockholm samt de två sittvagnarna från Luleå som kopplats till i Boden tidigt på morgonen.
En av SSRTs förstörda B2:or. Har svårt att smälta att man rivit ut den påkostade och ombonade inredningen med halvkupéer i min ungdoms favoritvagnar. Och istället skapat en vagn med bara gångplatser och väggplatser utan fönster. Det märks att det är en annan fönsterindelning med bredare "fönsterstolpar" och färre fönster än i en B7:a.
Man får trösta sig med en tur till restaurangvagnen och ta en förmiddagsfika.
Lite glesare beläggning än kvällen innan, nu kan man till och med välja ett fönsterbord på sidan med..
..utsikt! Malmbanan ÄR vacker.
Så var vi framme vid dagen resmål; Abisko Turiststation.
Ganska många avstigande denna dag. Kanske är så hela sommaren?
Och så försvinner civilisationens slutsignal.
Härifrån kan man skrolla till slutet om man bara vill se tåg..
Abisko Turiststation ligger i Abisko nationalpark, och en kort promenad söderut längs Abiskojåkka finner man Abiskokanjon.
Vi vandrar söderut, och vyerna blir mer ödsligt storslagna.
Detta är väglöst land men sommartid kör samebyn båttrafik över Alesjaure. Oändligt gott om knott var det vid väntan på båten och hur den galne dansken som knatat hit från Abisko iförd T-tröja och boxershorts med en konsumkasse i vardera handen överlevde förstår jag inte riktigt.
Här är det ett annat sorts spår färden går på.
Tjäktjapasset är Kungsledens högsta punkt på 1150m. Helt plötsligt blir det stenökenliknande landskapet grönt när man kommer över krönet.
Vattnet i bäckarna är friskt...
Vi fortsätter gå. En vecka ungefär.
Även i vildmarken hittar V-ingenjören något av intresse.
Några renar såg vi, men mest mötte vi en dj**la massa folk. Det var visst "Fjällräven klassikern" med tvåtusen pers med varierande brådska på väg åt andra hållet. Det var riktigt skönt att gena lite, undvika Singi och få vara ensam en bit.
Den enda dagen det inte var bra väder under vandringen var den vi tänkt ta en tur upp på Kebnekaise, så närmare än så här i Tarfaladalen kom vi inte den i molnen försvunna toppen.
Men dagen efter när det var dags att bege sig hemåt visade sig hela Keb i solen.
Kollektivtrafik i väglöst land. Det går att åka båt sju kilometer över sjön Ladtjojaure som delvis är riktigt grund.
Sameland. Båttrafiken liksom renburgarservering mm. i östra änden av båtleden drivs av den lokala samebyn.
Ytterligare en bits relativt tråkig vandring nåddes vägs ände i Nikkaluokta. Två gånger om dagen går Länstrafiken Norrbottens linje 92 hit, såhär i augustis turisttider behövs dubbleringsbuss. Viss förvirring uppstod men tillslut var gods av- och pålastat och alla som skulle med inlastade..
..och en timmes god sömn senare var vi framme i Kiruna.
Knappt hade vi hunnit runda stationshuset förrän Veolias Lapplandståg rullade in.
BLAM, BLam, blam. Det är mer tågkänsla i vagnar med manuella utåtgående dörrar.
Första gången jag såg BRISvagnen. Veolia var på väg norrut vi väntade en stund till.
Trekvart senare kom 93:an inrullande..
..och förbi stationen utan att stanna.
För att fem minuter senare komma backande tillbaks på spår ett..
..mot sovvagnarna som stått där över dagen.
Ihopkoppling och sedan kan det något förvirrade resandeutbytet ske. Tänk, det går både att växla vagnar med resande i och hänga på vagnar i ett loktåg på en mellanstation även i Sverige.
SSRTs renoverade liggvagnar är faktiskt riktigt fräscha.
Vem glömde väskan?
Z70 och ett par Anitor i en genuin stationsmiljö, tänk så mycket spännande man hittar på spåren när man kommer iväg en bit från storstaden.
Det är ett ordentligt tåg som rusar fram genom de norrländska skogarna i modiga 100km/h. En stunds häng i ett öppet fönster i en korridor och det hela känns lite mer som riktig tågåkning. Restaurangvagn finns ju också, dags att förse sig med en bit mat och en flaska arrogant groda :-).
Framme i Boden lite lagom försenade strax efter 21, augustimörkret får hjälp av moln och duggregn.
Tåget delas, loket och de två första sittvagnarna fortsätter efter ett par minuter mot Luleå. Den avlösta tågpersonalen fortsätter mot överliggningen.
På spåret intill står lok, sitt-, ligg- och sovvagn som ankommit från Luleå. Dessa..
..växlas över..
..och kopplas först i vårt tåg med restaurang- och sittvagn från Narvik samt sov- och liggvagnar från Kiruna. Återigen sånt här exotiskt delande och kopplande av tåg på mellanstationer som inte fungerar i Sverige eftersom vi har vinter här. Men det kanske inte snöar i Boden? :-D
Efter en lång natts välbehövlig sömn nåddes kungliga huvudkommunens centralstation, 93:ans ankomsttid är riktigt civiliserad. Över huvud taget en trevlig resa, man borde åka mer norrlandståg.
Och hemma tillslut. Nästa gång ska det bli lite från någon lite mer exotisk resa.