Några bilder från en studieresa i Schweiz
Det här är några bilder med text som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Bilderna är från juni 2018.
Worblaufe
Åttonde juni 2018 var jag på studiebesök hos RBS, Regionalverkehr Bern Solothurn, vid deras huvudkontor i Worblaufen. Som en sidoaktivitet besökte vi trafikledningen som förutom järnvägen hanterar buss och spårvagnstrafik. Mest kommunikation var det med försenade bussar som ansluter till tågen, och vid det bordet svarades det allt som oftast med ett schweiziskt "Worblaufe" i luren, och sedan ordnades det anslutning. Detta bord ansvarade dock för ändstationen i Bern med dess trånga plattformar, där är en stor del av jobbet är att att hantera plattformsgrindarna i kombination med in- och utfarter för tågen. Om man öppnar grindarna och sedan tar in ett tåg kan det bli farligt på de smala plattformarna...
RBS är en trafikförvaltning som kännetecknas av att göra allt rätt... Det äldre analoga fjärrstyrningssystemet (som på tyskt maner måste vara felsäkert) höll på att bytas ut. Det nya datoriserade består av två system, ett felsäkert fjärrstyrningssystem med rudimentär grafik och utan finesser som används vid stoppsignalpassager och andra säkerhetsrelaterade åtgärder, och ett icke-felsäkert trafikledningssystem med diverse finesser som bland annat en dynamisk graf som uppdateras i realtid som används för att lägga tågvägar mm. i den normala driften. På så sätt kan man göra ett bra system som hjälper trafik/tågledaren utan att behöva säkerhetsbevisa det, och samtidigt ganska lätt få till ett felsäkert system som behövs när allt inte fungerar helt som tänkt.
Aarau WSB
Lördagen den nionde juni 2018 gjorde jag en rundtur i Schweiz tillsammans med två av Trafikverkets kapacitetsexperter, som varit med på samma studiebesök dagarna innan. Vi började dagen vid Aarau WSB, som är smalspårsstationen som ligger ”bakom” Aarau SBB.
Wynental- und Suhrentalbahn (WSB) är en smalspårig (1000 mm) privatbana med två linjer söderut från Aarau. De båda trafikeras som en genomgående linje (S14 i S-Bahn Aargau) med kvartstrafik. Sträckan är 32 km lång, och bestod ursprungligen av två olika bolag som fusionerats. Godstrafiken är nedlagd sedan 2012.
Sedan 2018 (några veckor efter vårt besök) fusionerats WSB in i Aargau Verkehr AG, men WSB används fortfarande som ”produktnamn”.
Oberentfelden Engelplaz
Vi kliver av WSB tåget mot Schöftland vid hållplatsen Oberentfelden Engelplaz fyra kilometer söder om Aarau.
Efter ett kort uppehåll fortsätter tåget..
..längs bygatan, plankorsningssignalen slocknar och bilarna kan svänga höger över spåret, och gubbe med cykel kan korsa gatan.
WSBs (Wynental- und Suhrentalbahn) station ligger verkligen mitt i byn! Plattformen är samtidigt trottoar och ett övergångsställe ligger mitt på ”plattformen”, men det går det också.
Snart kommer tåget i andra riktningen. Sträckan genom Oberentfelden är enkelspårig, men på fältet söder om bebyggelsen ligger en mötesstation.
WSB var ursprungligen väldigt spårvägsmässig och till stor del anlagd vid sidan av landsvägen men under åren har nya sträckor på egen banvall byggts eller nedlagda normalspåriga sträckor tagits över på flera ställen.
Tyska Wikipedia om WSB
En kort sträcka i Oberentfelden går verkligen i gatan och tåget kör här mot bilarnas färdriktning. 200 meter bort stoppar en signal bilarna.
Vi går åt andra hållet istället, och en bit bort finns en järnvägsövergång där smalspårsbanan korsar stora järnvägen..
..nästan rätvinkligt med obruten korsning för normalspåret. Flänsen på smalspårstågens hjul klättrar över normalspårets räl.
Kontaktledningen är också ordentligt sektionerad med skyddssektioner för normalspåret. Normalspåret har vanlig 15 kV AC elektrifiering medan smalspåret har spårvägsmässig 750 V DC.
Vi går några kvarter parallellt med normalspåret på Güterstrasse och kommer till SBBs station Oberentfelden lagom för att hinna med tåget till Lenzburg.
Några Schweiziska tågbyten
Efter en kvart med S-tåget från Oberentfelden var vi framme i Lenzburg, och hade tid att korsa den trafikerade gatan framför stationshuset till plattformen där tågen till Luzern går.
Seetalbahn är en av SBBs mer udda banor, den f.d. privatbanan var byggd i vägkanten (som många smalspårsbanor i Schweiz) och fick med tiden ett oändligt antal plankorsningar, och kring 1990 inträffade hälften av plankorsningsolyckorna vid SBB längs Seetalbahn... Delar av banan fick ny sträckning, men på den nordliga delen mellan Lenzburg och Hitzkirch behölls den gamla sträckningen men lastprofilen smalades av för att ge utrymme mellan tåg och vägfordon. Så på denna sträcka kan endast smala specialfordon användas, och bättra bromsförmåga krävs.
RABe 520 är en specialvariant av Stadler GTW 2/8 med en korg som bara är 2,65 meter bred och loggolv med 350 mm instegshöjd. Tågsättet är 53 meter långt och väger 99 ton med sth 115 km/h. Ganska mycket en spårvagn för 15 kV kontaktledning... Typen är specialbyggd för Seetalbahn men används också på andra sträckor.
Tyska Wikipedia om Seetalbahn
Men vi åkte inte Seetalbahn denna gång, utan återvände till den ”normala” stationen och detta tåg till Rotkreuz på Stadbahn Zug linje S26.
RABe 521 är en av SBBs fyra varianter av Stadler Flirt (RABe 521 är en variant som får gå i Tyskland), så även om de vid en första anblick liknar Seetalbahns RABe 520 så är de tekniskt ganska olika.
I Rotkreuz byte vi snabbt till S-Bahn Luzern linje S1 mot Baar. SBB RABe 523 är den variant av Flirt som bara får gå i Schweiz.
Efter tio minuters färd längs Zugersee var vi framme i Zug och bytte till EC tåget mot Milano.
Kärleksrellation över landsgränserna 😉. Tåget bestod av en italiensk och en schweizisk ETR 610/RABe 503 multipelkopplade. Ganska snygga tåg tycker jag.
Välfylld restaurang!
Och välfyllt tåg, men vi hittade några ströplatser. Halvvägs mellan Zug och Art Goldau blev det ett väldans tutande, och strax stopp med magneterna nere. Sedan var det tyst. Ganska läge. Men efter ett tag så kom det fram att det skett en påkörning och att vi väntade på en ny förare. Nästan en timme försenade anlände vi till Art Goldau och därifrån ställdes tåget in.
Dags att planera om dagen.
I närheten av stationen hittade vi en Coop där det gick att köpa bröd, ost och lite annat till matsäck. Migros finns också, men säljer av princip inte öl..
Därefter tog vi nästa förbindelse söderut, S-Bahn Luzern linje S2 mot Erstfeld.