Några bilder från en resa i Kaukasien
Det här är några bilder med text som jag tidigare visat i Svenska Järnvägsklubbens webforum "Postvagnen".
Bilderna är från maj - juni 2014.
Kväll i Şǝki
På kvällen den första juni 2014 tog vi en taxi, dvs. godtycklig bil med förare som vill dryga ut inkomsten, från centrum till stationen i Şǝki (Shaki) i nordvästra Azerbajdzjan. Ovanför entrén är en karta över Azerbajdzjan målad där man ser var i landet staden ligger.
Vi går in i stationsbyggnaden. Ilham Əliyev, nuvarande president, och pappa Heydər Əliyev, ursprunglig president, finns naturligtvis på bild på väggen!
I hörnet till höger ligger biljettluckan, men vi har redan biljett till dagens enda tåg söderut.
Tidtabellen sitter på väggen, den enda förbindelsen är nattåget Baku - Balakǝn som ankommer från huvudstaden på morgonen och återvänder på kvällen.
Tåget till Baku är lite försenat, skymningen faller och en kraftig men ljummen kvällsbris blåser över slätten. Utöver vinden är det påfallande tyst och stilla. Men snart kommer tystnaden brytas av en tyfonsignal, dieselmuller och bromsgnissel.
Elektrisk M62
På morgonen kliver vi av nattåget i Azerbajdzjans huvudstad Baku och går längs tåget mot stationshuset. Till höger står ett lustigt röd-vitt lok...
Ett M62 lok med strömavtagare!
M62 är ett dieselelektriskt lok byggt i Sovjet (Luhansk, Ukraina) för både normal- och bredspår. Över 7000 loksektioner bygges för SZD, Röda armén och export till Östeuropa. På bredspår är 2M62 dubbellok vanligast, men även enkel och trippellok finns.
I Azerbajdzjan har ett 2M62 lok byggts om till ellok, dieselmotor och generator har tagits bort och ersatts med strömavtagare, pådragsutrustning och uppkopplingsmotstånd. Elektrifieringen här är 3 kV likström. Jag vet inte varför man gjorde denna ombyggnad (1995) i Azerbajdzjan, men i Nordkorea har ett antal lok byggs om på liknande sätt i slutet på 90-talet när man inte hade tillräcklig tillgång till importerad diesel under krisåren.
Tåget loket ska dra är expresståget Baku - Ganja, det enda fjärrtåget i Azerbajdzjan som inte är nattåg. Dessutom går det något enstaka långväga lokaltåg med elmotorvagnar ("Elektritschka"). Tåg är något långsamt men bekvämt man åker på natten, på dagen åker man buss. Sedan vi var där har ADY skaffat dubbeldäckade KISS motorvagnar från Stadler med sth 160 km/h och (åter)startat en del regionaltrafik kring Baku.
Morgon i Baku
Nattåget från Balakǝn (Belokany) i norra Azerbajdzjan har anlänt till huvudstaden Baku en junimorgon 2014, och resenärerna strömmar av och in mot staden.
Wikipedia om Belokany
Baku har en säckstation, och VL10 loket som dragit tåget den sista sträckan kopplats av för rundgång.
VL10 är ett åttaaxligt dubbellok för 3 kV DC med motståndspårdag främst avsett för godståg. 1904 lok byggdes mellan 1961 och 1977 samt enstaka lok fram till 2005. Vissa lok, som det här, har anpassats i efterhand för att också dra persontåg genom att kompletteras med tågvärme och utrustning för EP-broms (som persontåg på 1520 nätet normalt har).
Azeriskt ellok
Tåget Baku (Azerbajdzjan) - Tbilisi (Georgien) inväntar avgångstid i Baku. Som alla långväga tåg i f.d. Sovjet är det förstås ett nattåg, och ADY (Azǝrbaycan Dǝmir Yollari), Azerbajdzjans Järnvägar, står för vagnarna i detta tåg.
Loket som drar är ett av ADYs fyra något udda E4s lok. Dessa har ADY byggt på egen verkstad genom att dela ett åttaaxligt VL11 dubbellok i två fyaxliga enkellok med förarhytt i båda ändar, vilket också krävt stora elektriska ombyggnader eftersom det är likströmslok (ADY har 3 kV DC elektrifiering) med motståndspådrag och flera serie-parallell omkopplingar. E4s loken är främst tänkta för persontåg till skillnad från VL11 som är godstågslok.
Att fotografera tåg är i princip förbjudet i Azerbajdzjan, och 2014 riskerade man åtminstone en åthutning. Samlingen av järnvägsmän vid loket var först lite avvisande när kameran kom fram, men..
..när det visade sig att vi var från ett avlägset land i norr, och dessutom skulle åka med tåget blev vi istället väl välkomnade. Såhär ser förarplatsen i ett E4s lok ut.
Blekt lok på en bedagad station
Expresståg 12 till Ozurgeti med kursvagnar till Zugdidi och Kutaisi avgår 08.55 från Tbilisi, och avgångstiden närmar sig den 6:e juni 2014.
Stationen i Tbilisi är rätt nedgången, till skillnad från byggnaderna runt omkring och den del av stationshuset som är ett köpcentrum. Plattformarna är på andra håll i ännu sämre skick än vad som syns på bilden, och plattformstak, trappor, skyltar och allt skulle behöva lite omsorg. Det har länge varit tal om att lägga ned stationen och sträckan genom centrala Tbilisi och ersätta med en säckstation norr om och en söder om staden där persontrafiken ska vända samt ett förbifartsspår för godstrafiken. Detta har föreslagits av den amerikanska konsultfirman Booz Allen som anlitas av Georgiska järnvägen (GR), men har fått mycket kritik. Hittills verkar det inte ha blivit något av med det hela, och man får väl hoppas att det inte blir det heller, de båda tunnelbanelinjerna korsar och många busslinjer vänder vid den nuvarande stationen som ligger bra till i centrum.
Tåget dras av ett av GRs 4E10 lok, dessa är ombyggda från "ett halvt" VL10 dubbellok. 15 lok byggdes av Elektroloksfabriken i Tbilisi av avställda eller aldrig färdigbyggda VL10 och VL11 lok mellan 2000 och 2008. Ett lok såldes som industrilok i Ryssland, resten finns i Georgien. De är resande- och godstågslok med sth 100 km/h på 2,3 kW (Rc har 3,6 kW) för 3 kV DC elektrifiering med motståndspådrag.
En ensam kursvagn
Kursvagnen från Tbilisi till Kutaisi har kopplats av från morgontåget till Ozurgeti. Resten av tåget har redan fortsatt västerut, och loket som växlat ur vagnen och ska dra det minimala tåget de sista kilometrarna från Rioni till Kutaisi har gått runt och ska strax kopplas till.
Kutaisi (150 000 inv.) är Georgiens andra stad (tredje i folkmängd) och ligger vid floden Rioni i västra delen av landet. Stambanan från Tbilisi till Svarta havet passerar en knapp mil söder om staden, men det finns två bibanaor in till staden. Från stationen Rioni vid stambanan viker en bana av på östra sidan floden och går via Kutaisi I, "centralstationen", till Tkibuli och från Brotseula vid stambanan en annan bibana på västra sidan floden via Kutaisi II, "västra station", till Tskaltubo.
Ett antal lokaltåg utgår från Kutaisi I, men det enda fjärr/expresståget är denna kursvagn. Några expresståg mellan Tbilisi och svartahavskusten stannar dock här i Rioni som nås ganska lätt med bil från centrala Kutaisi.
En sorts grafisk tågtidtabell för Georgien
Plastikopererad ER2
Dagens andra och sista tåg har anlänt till Borjomi-Park en junikväll 2014 och ska stå över natten innan det återvänder till Tbilisi. Tåget stannar vid alla mjölkpallar längs vägen så de 15 milen tar över fyra timmar, minibuss går betydligt snabbare och oftare men är lite dyrare. Alla tåg vänder här, men banan fortsätter vidare till Vale nära gränsen till Turkiet. Det var dock läge sedan den sträckan hade (person)trafik.
Motorvagnståget är ett vanligt sovjetiskt ER2 tågsätt som renoverats med ny inredning (som var ganska nedsunkad redan 2014) och en ny "modern" front av Georgiska Järnvägen. Det finns lite olika mer eller mindre futuristiska varianter på fronter.
Borjomi (15 000 inv.), eller egentligen Bordzjomi med svensk transkribering, är en kurort i bergen i centrala Georgien. Men för de flesta som besökt en bättre restaurang i f.d Sovjet är Borjomi synonymt med mineralvatten. I Borjomi tappas ett naturligt kolsyrat mineralvatten som fanns överallt i Sovjet och nu exporteras till ett 40-tal länder. Borjomi-vattnet är ganska salt med en speciell smak och något att älska eller hata, själv gillar jag det.
Wikipedia om Borjomi-vatten
ER2 i Ararat
Lokaltåget från Armeniens huvudstad Jerevan har anlänt till sin slutstation Ararat en junidag 2014.
Ararat är en liten stad (c:a 20 000 inv.) i sydvästra Armenien, alldeles intill gränsen till Turkiet och nära gränsen till den Azeriska exklaven Nachitjevan, grundad under sovjettiden kring en cementfabrik. Orten Ararat är namngiven efter det mytologiska berget Ararat, som numera ligger på andra sidan gränsen till Turkiet, och en bit från staden alldeles vid gränsen ligger ett kloster med utsikt över berget som man kan besöka.